Vallie: Älskling, tror du att du skulle kunna ställa om den där klockan inom en relativt snar framtid? Det är ju två veckor sedan vi gick över till sommartid. (Pekar på klockan som sitter ovanför dörröppningen i vardagsrummet som Vallie inte når utan något att stå på men som två meters Ante inte har något problem att nå upp till.)
Ante: Javisst, inga problem!
Han reser sig direkt upp ur soffan, går ut till badrummet och rakar sig(?). Vallie hämtar en stol, ändrar den jäkla klockan och tittar argt på sin man när han kommer tillbaka.

Fast egentligen, varför är jag förvånad? För snart fyra månader sedan hade vi strömavbrott, och gissa vad, jo Antes klockradio står fortfarande och blinkar på sängbordet. Så jag antar om man inte ställer en blinkande klocka på fyra månader, kan ju en relativt snar framtid när det gäller ställande av andra klockor inträffa ungefär lagom tills det är dags för vintertid igen. Eller sommartid nästa år.

För övrigt har vi fortfarande adventsljustakarna uppe.

Följande konversationer utspelade sig på mormors 91-års(721-års) dag:

Anton: Vallie, vilket djur tycker du inte alls om?
Vallie: Jadu, jag vet inte riktigt, jag gillar inte getingar direkt.
Anton: I kokoslandet finns det massor med getingar!

Anton: Ante, vilket djur är du rädd för?
Ante: Usch, jag tycker inte om hajar!
Anton: I kokoslandet finns det jättemånga hajar!!!

Lite senare kommer den lilla raringen och kryper upp i mitt knä och viskar att när jag fyller år, då ska han rita en karta till mig som visar vägen till kokoslandet.

Alltså, jag fattar att det är en ära och så, men vad i hela fridens namn skulle jag vilja göra i ett land som uppenbarligen är smockfullt av getingar och hajar?

En något märklig man mittemot mig bläddrar febrilt fram och tillbaka i sin kalender.

Märklige mannen: Ursäkta, är det den 22:andre idag?
Vallie: Nej, det är den 29:onde.
MM: Alltså, det är något fel i min kalender.

Han fortsätter att bläddra fram och tillbaka i ungefär tre minuter innan han lättat tittar upp på mig.

MM: Tjong i medaljongen! Jag hade glömt riva av nederkanten (den där lilla fliken man kan riva av i kalendrar för att snabbt få upp rätt vecka) från förra veckan. Det var tur du var här.

Jo, så att eh liksom.

Vallie: Hej, det är Vallie.
Banken: Ja hejsan, jag heter Annika blabla och ringer från Sparbanken Gripen.
V: Jaha, hej hej.
B: Jo, jag söker Anna Andersson?
V: Nej, det bor ingen här som heter så, du måste har ringt fel.
B: Nej, alltså, hon ska bo i din trappuppgång.
V: Ehh okej, men jo, det har nog flyttat in en A. Andersson här bredvid nyss.
B: Ja, det måste vara hon, har du hennes nummer?
V: Nää, jag har aldrig pratat med henne.
B: Du skulle inte kunna gå och ringa på hos henne? Det är inget farligt eller så, vi på banken vill bara prata med henne.
V: Ehh, visst.

Går ut i trappuppgången och plingar på dörren bredvid. Någon tjej kommer och öppnar.

V: Hej, heter du Anna?
A: Ja?
V: Jaha, banken vill prata med dig.

Jag langar över telefonen och går in till mig.

Alltså, banken behöver snacka med någon av sina kunder. Banken har inget nummer till kunden. Banken vet var kunden bor. Banken letar upp en granne som bor på samma address. Banken ringer grannen och ber den gå över till kunden och ringa på så banken kan få prata med sin kund. Vad missade jag egentligen? Och borde det inte klassificera mig som typ banksekreterare för någon timme eller så, och borde jag inte få betalt?

Dessutom brände jag vid maten jag lagade.

Nuförtiden skriver jag mest handlingslistor, inte alls lika spännande som hångellistor om jag ska vara ärlig, så jag tänkte ge mig på att skriva en lista över de fem saker som irriterar mig mest hos Ante. För det är ju faktiskt så att hur mycket man än tycker om varandra finns det ju alltid något hos ens partner som irriterar en.

1, Att han aldrig någonsin kan komma ihåg att stänga byrålådan efter sig när han har tagit rena kallingar och strumpor på morgnarna. Varenda jäkla dag får jag stänga de där lådorna.

2, Att rymma upp i köket efter man har ätit middag i Antes värld endast betyder sätta in i diskmaskinen. Torka av spisen och plocka upp gammal mat ur vasken utgår han ifrån att det kommer någon fe och gör. Eller så räknar han bara med att jag gör det.

3, Hans totala oförmåga att ta ur toalettpappersrullen som är slut och sätta i en ny i hållaren. Men han är smart den där grabben. Istället för att ta slut på det allra sista låter han en liten pyttebit sitta kvar på den gamla rullen, så att jag ska ta det sista och känna mig tvingad att byta den. För alla vet ju att den som tar den sista biten måste byta.

4, Vi bråkar nästan aldrig med varandra längre, men de få gånger vi gör det och Ante blir arg blir han absolut skogstokig. Vandrar fram och tillbaka i lägenheten som en brunstig älg och vrålar. Tack och lov brukar han ge sig ut en sväng och när han kommer tillbaka kan man resonera med karln.  

5, Att när jag påpekar något av det ovanstående så skyller han alltid på någon av katterna. Alltid! Det kanske var kul i början, men tre gånger i veckan i fyra år, inte ens Johan Glans bästa skämt skulle vara kul om man hörde det så ofta.

Om Ante skulle skriva en lista om vad han irriterar sig på hos mig skulle den nog se ut såhär:

1, Mitt evinnerliga tjatande om att stänga lådor, torka spisar, byta toapappersrulle, ställa in saker i skåpen osv.

2, Min dåliga humor (Okej, den förstår jag, den enda som skrattar åt mig här hemma det är jag själv).

3, Att jag alltid ska visa honom massa saker som jag tycker är jätteskoj i filmer eller annat på internet som han inte tycker är det minsta intressant, framförallt inte om det det är från någon av mina tyska serier.

4, Att jag inte längre tappar humöret när vi grälar längre utan håller mig lugn och saklig, oftast städar jag till och med och lyssnar på musik. (Måste vara ganska frustrerande att bråka med ngn som svarar med att stoppa hörlurar i öronen och städa.)

5, Att jag tar hans bil varenda morgon jag börjar tidigt på vintern. På min bil fryser alla rutorna på insidan med, vilket ger över den dubbla skraptiden. (Hey, han börjar inte förrän klockan 10 och har max 700 meter till jobb.)

Så, sammanfattningsvis måste jag erkänna att vi har det väldigt bra tillsammans om det är det här som toppar listan på irritationsobjekt! ;P

Ante: Ska inom Maxi och köpa snus, ska jag handla något annat?

Vallie: Jag har redan ätit, där är till dig med men om du hellre vill ha korv med bröd kan du ju köpa det.

A: Åhh, jag vet inte, det är så jobbigt...

V: Korv med bröd jobbigt? Du stoppar korven i en gryta med vatten bara ju.

A: Alltså, det är inte jobbigt att koka dem, men sen när man ska äta är det jobbigt, att ta på ketchup och så.

*Klick*

Jag tror det var alldeles för länge sen min man lagade mat om han tycker det är för jobbigt att ta ketchup på en korv.

Två minuter senare ringer det igen:

Ante: Öh, har vi ketchup hemma eller?

*Gameover*

Elin: ...och väggarna är tre meter tjocka, och där är jättemånga trappor. Visste du att man byggde Kärnan för 700 år sedan Vallie?
Vallie: Minsann, nej det visste jag inte.
Elin är tyst och funderar ett tag.
E: När Kärnan byggdes var mormor Inga 20 år.

Jag har iofs alltid tyckt att mormor sett bra ut för att vara 90 år, men när det nu visade sig att hon faktiskt är 720 år måste jag säga att mormor ser riktigt, riktigt bra ut!