Vallie

I det Valliantska hemmet:

Vallie: Älskling, tror du att du skulle kunna ställa om den där klockan inom en relativt snar framtid? Det är ju två veckor sedan vi gick över till sommartid. (Pekar på klockan som sitter ovanför dörröppningen i vardagsrummet som Vallie inte når utan något att stå på men som två meters Ante inte har något problem att nå upp till.)
Ante: Javisst, inga problem!
Han reser sig direkt upp ur soffan, går ut till badrummet och rakar sig(?). Vallie hämtar en stol, ändrar den jäkla klockan och tittar argt på sin man när han kommer tillbaka.

Fast egentligen, varför är jag förvånad? För snart fyra månader sedan hade vi strömavbrott, och gissa vad, jo Antes klockradio står fortfarande och blinkar på sängbordet. Så jag antar om man inte ställer en blinkande klocka på fyra månader, kan ju en relativt snar framtid när det gäller ställande av andra klockor inträffa ungefär lagom tills det är dags för vintertid igen. Eller sommartid nästa år.

För övrigt har vi fortfarande adventsljustakarna uppe.

Allra finaste Anton har det senaste året berättat om sin fantasivärld som finns där uppe i rymden. Kokoslandet heter det och i kokosaffären där finns det allt möjligt godis man kan tänka sig, och det är gratis också. I kokosaffären finns alla sorters lego och alla Star wars-gubbarna och alla andra leksaker man kan leka med. Så det låter ju alldeles ypperligt, om man bortser från en sak.

Följande konversationer utspelade sig på mormors 91-års(721-års) dag:

Anton: Vallie, vilket djur tycker du inte alls om?
Vallie: Jadu, jag vet inte riktigt, jag gillar inte getingar direkt.
Anton: I kokoslandet finns det massor med getingar!

Anton: Ante, vilket djur är du rädd för?
Ante: Usch, jag tycker inte om hajar!
Anton: I kokoslandet finns det jättemånga hajar!!!

Lite senare kommer den lilla raringen och kryper upp i mitt knä och viskar att när jag fyller år, då ska han rita en karta till mig som visar vägen till kokoslandet.

Alltså, jag fattar att det är en ära och så, men vad i hela fridens namn skulle jag vilja göra i ett land som uppenbarligen är smockfullt av getingar och hajar?

På tåget:

En något märklig man mittemot mig bläddrar febrilt fram och tillbaka i sin kalender.

Märklige mannen: Ursäkta, är det den 22:andre idag?
Vallie: Nej, det är den 29:onde.
MM: Alltså, det är något fel i min kalender.

Han fortsätter att bläddra fram och tillbaka i ungefär tre minuter innan han lättat tittar upp på mig.

MM: Tjong i medaljongen! Jag hade glömt riva av nederkanten (den där lilla fliken man kan riva av i kalendrar för att snabbt få upp rätt vecka) från förra veckan. Det var tur du var här.

Jo, så att eh liksom.

Jag har verkligen världens sämsta humor. Jag har suttit och skrattat i säkert fem minuter över inlägget nedan. Inte för att jag tycker innehållet är så kul utan första meningen:
"För ett par dagar sedan ringde det i telefonen när jag stod och lagade mat:"

Det är bra att jag specificerar att det är telefonen det ringer i, för det är ju hemskt många andra saker som det brukar ringa i här hemma.
"Ante, nu ringer det i brödlådan igen, kan du ta det, jag pratar redan i duschmunstycket?"

Iofs, om någon har sett Dreamcatcher så vet ju i allafall ni att det kan ringa i andra saker än telefoner:

"Dr. Henry Devlin: (Begins talking into the gun like it's a phone) Hello? Jonesy. Jesus Christ, I knew it was you. Where's he taking you? Massachusetts. He is? Duddits, OK... Jonesy, I will. You hang in there. Jonesy? Jonesy. He hung up...
Captain Owen Underhill: Give me back my gun."

För ett par dagar sedan ringde det i telefonen när jag stod och lagade mat:

Vallie: Hej, det är Vallie.
Banken: Ja hejsan, jag heter Annika blabla och ringer från Sparbanken Gripen.
V: Jaha, hej hej.
B: Jo, jag söker Anna Andersson?
V: Nej, det bor ingen här som heter så, du måste har ringt fel.
B: Nej, alltså, hon ska bo i din trappuppgång.
V: Ehh okej, men jo, det har nog flyttat in en A. Andersson här bredvid nyss.
B: Ja, det måste vara hon, har du hennes nummer?
V: Nää, jag har aldrig pratat med henne.
B: Du skulle inte kunna gå och ringa på hos henne? Det är inget farligt eller så, vi på banken vill bara prata med henne.
V: Ehh, visst.

Går ut i trappuppgången och plingar på dörren bredvid. Någon tjej kommer och öppnar.

V: Hej, heter du Anna?
A: Ja?
V: Jaha, banken vill prata med dig.

Jag langar över telefonen och går in till mig.

Alltså, banken behöver snacka med någon av sina kunder. Banken har inget nummer till kunden. Banken vet var kunden bor. Banken letar upp en granne som bor på samma address. Banken ringer grannen och ber den gå över till kunden och ringa på så banken kan få prata med sin kund. Vad missade jag egentligen? Och borde det inte klassificera mig som typ banksekreterare för någon timme eller så, och borde jag inte få betalt?

Dessutom brände jag vid maten jag lagade.

Jag har alltid varit mycket för att skriva listor. När jag var yngre skrev jag listor över snyggaste killarna, jag hade en klasslista och en världslista. Jag skrev också listor där jag räknade upp de snällaste tjejerna och när jag blev lite äldre skrev jag listor över vilka personer jag hade hånglat med.

Nuförtiden skriver jag mest handlingslistor, inte alls lika spännande som hångellistor om jag ska vara ärlig, så jag tänkte ge mig på att skriva en lista över de fem saker som irriterar mig mest hos Ante. För det är ju faktiskt så att hur mycket man än tycker om varandra finns det ju alltid något hos ens partner som irriterar en.

1, Att han aldrig någonsin kan komma ihåg att stänga byrålådan efter sig när han har tagit rena kallingar och strumpor på morgnarna. Varenda jäkla dag får jag stänga de där lådorna.

2, Att rymma upp i köket efter man har ätit middag i Antes värld endast betyder sätta in i diskmaskinen. Torka av spisen och plocka upp gammal mat ur vasken utgår han ifrån att det kommer någon fe och gör. Eller så räknar han bara med att jag gör det.

3, Hans totala oförmåga att ta ur toalettpappersrullen som är slut och sätta i en ny i hållaren. Men han är smart den där grabben. Istället för att ta slut på det allra sista låter han en liten pyttebit sitta kvar på den gamla rullen, så att jag ska ta det sista och känna mig tvingad att byta den. För alla vet ju att den som tar den sista biten måste byta.

4, Vi bråkar nästan aldrig med varandra längre, men de få gånger vi gör det och Ante blir arg blir han absolut skogstokig. Vandrar fram och tillbaka i lägenheten som en brunstig älg och vrålar. Tack och lov brukar han ge sig ut en sväng och när han kommer tillbaka kan man resonera med karln.  

5, Att när jag påpekar något av det ovanstående så skyller han alltid på någon av katterna. Alltid! Det kanske var kul i början, men tre gånger i veckan i fyra år, inte ens Johan Glans bästa skämt skulle vara kul om man hörde det så ofta.

Om Ante skulle skriva en lista om vad han irriterar sig på hos mig skulle den nog se ut såhär:

1, Mitt evinnerliga tjatande om att stänga lådor, torka spisar, byta toapappersrulle, ställa in saker i skåpen osv.

2, Min dåliga humor (Okej, den förstår jag, den enda som skrattar åt mig här hemma det är jag själv).

3, Att jag alltid ska visa honom massa saker som jag tycker är jätteskoj i filmer eller annat på internet som han inte tycker är det minsta intressant, framförallt inte om det det är från någon av mina tyska serier.

4, Att jag inte längre tappar humöret när vi grälar längre utan håller mig lugn och saklig, oftast städar jag till och med och lyssnar på musik. (Måste vara ganska frustrerande att bråka med ngn som svarar med att stoppa hörlurar i öronen och städa.)

5, Att jag tar hans bil varenda morgon jag börjar tidigt på vintern. På min bil fryser alla rutorna på insidan med, vilket ger över den dubbla skraptiden. (Hey, han börjar inte förrän klockan 10 och har max 700 meter till jobb.)

Så, sammanfattningsvis måste jag erkänna att vi har det väldigt bra tillsammans om det är det här som toppar listan på irritationsobjekt! ;P

Min man ringer från jobbet:

Ante: Ska inom Maxi och köpa snus, ska jag handla något annat?

Vallie: Jag har redan ätit, där är till dig med men om du hellre vill ha korv med bröd kan du ju köpa det.

A: Åhh, jag vet inte, det är så jobbigt...

V: Korv med bröd jobbigt? Du stoppar korven i en gryta med vatten bara ju.

A: Alltså, det är inte jobbigt att koka dem, men sen när man ska äta är det jobbigt, att ta på ketchup och så.

*Klick*

Jag tror det var alldeles för länge sen min man lagade mat om han tycker det är för jobbigt att ta ketchup på en korv.

Två minuter senare ringer det igen:

Ante: Öh, har vi ketchup hemma eller?

*Gameover*

Hälsar på syskonbarnen. Elin, 7 år, har varit i Helsingborg med skolan och haft studiebesök på Kärnan, vilket var spännande.

Elin: ...och väggarna är tre meter tjocka, och där är jättemånga trappor. Visste du att man byggde Kärnan för 700 år sedan Vallie?
Vallie: Minsann, nej det visste jag inte.
Elin är tyst och funderar ett tag.
E: När Kärnan byggdes var mormor Inga 20 år.

Jag har iofs alltid tyckt att mormor sett bra ut för att vara 90 år, men när det nu visade sig att hon faktiskt är 720 år måste jag säga att mormor ser riktigt, riktigt bra ut!

Vad hände med svininfluensan? Har inte läst en enda artikel om den på flera veckor nu. Skönt kan man tycka. Å andra sidan var det nog bättre när media hade något att skriva om, ExpresssenTV har idag ett två minuter långt inslag om att pulkorna är slutsålda i affärerna. OH MY GOD liksom, vilken förlust för mänskligheten.

Dessutom intervjuade de någon snubbe på Intersport som tydligen är hårdansvarig där. Kan någon berätta för mig exakt vad det innebär?

Lovely - tokiga grannarna har allsång igen.

Kumbaya runt lägerelden känns helt plötsligt väldigt mysigt om man jämför med det antalet något överförfriskade män som just nu ylar fram Hasse Anderssons Änglahund genom väggen.

Nu är det bevisat, min familj är totalt skruvad. Och det gäller varenda en av dem, till och med barnen.

Var hemma hos min syster innan idag, följande kommentarer snappades upp där:

Elin (7 år, vid diskussion om vilken av pojkarna i hennes klass som är sötast): Om 9 år ska jag para mig!

Ante (29 år, bygger lego med Anton): Mörker, jag bygger mörker!
Anton (5 år): Istället för mörker kan du väl bygga ett fängelse?

Tyvärr orkade jag inte skriva klart det här igår och glömde bort de andra, Jenny du kan väl hjälpa mig? ;P

Tjo,

min blogg är full av spamkommentarer, trevliga människor som skickar citat till mig och påstår att de vill följa min blogg och att jag skriver fantastiskt. Tyvärr tror jag inte dem. Ett citat/en kommentar som kom på mitt inlägg om vårt bröllop var däremot klockren: Marriage is not a word. It's a sentence....(a life sentence!)

Hehe, undrar om det var uträknat eller ren tur att den hamnade på just det inlägget. =)

Imorn sticker jag till Ven med skolan över helgen för att ägna mig åt öldrickande och statiskt GPS-mätande. Det ska bli kul. Ante tycker dock inte det ska bli lika kul så se till att pigga upp honom lite. ;P

Jag och Ante var och röstade i kyrkovalet igår. Medelåldern sjönk rejält när vi klev in genom dörrarna, faktiskt så rejält att det nästan bara var vi två som inte hade en rullator där inne. Vi valde dock att inte stanna kvar och dricka kaffe efteråt.

Inte för vi egentligen vet något om vad det är man röstar på, vi valde bara ut några som är för att personer av samma kön ska få vigas i kyrkan och sen var det klart. Valdeltagandet där vi bor var 11.2% såg jag nu imorse, då kanske det inte är så konstigt att jag var den enda som är född 1982 som röstade i vår församling.

Och om någon undrar så bidrog vi inte till att Sverigedemokraterna fick några röster.

Här är så dött att man nästan somnar bara man tittar på den här sidan. Jag var faktiskt tvungen att logga in mig och det har inte hänt sen senast jag ominstallerade.

Nu vore det ju lämpligt att påstå att jag har haft fullt upp hela sommaren men det vore ju inte riktigt sanningsenligt. Ärligt talat har vi nästan inte gjort ett dugg. Jag har tillbringat största delen av mitt sommarlov med att strosa runt i pyjamasen hela dagen och värma färdigmat till Ante till middag. Med andra ord har alla mina planer och åtaganden inför sommaren som vanligt inte blivit uppfyllda.

Däremot så har vi faktiskt haft lite saker för oss:

Vi har sovit i husvagn:

Sopat upp vatten i översvämmad husvagn:

Bakat tårta:

Varit på Johnstorps marknad med syskonbarnen och imponerats av hur smutsiga fötter barn kan få:

Vi har däremot inte:

- Städat ur källarförrådet
- Badat i havet
- Åkt på bröllopsresa
- Testat nya grillplatsen där vi bor
- Gjort någon av alla de vettiga sakerna vi påstod att vi skulle göra.

Överlag har det alltså varit en bra sommar med mycket sol, god mat, öl och sömn. På måndag börjar jag sista året i skolan och även om det inte känns så just nu kommer det att bli kul.

Jag har hållt på i ett par dagar nu och titta in i datorrummet och sucka över hur där ser ut, det har liksom blivit samlingsplatsen för allt kanske-skräp (saker vi inte använder men som vi inte vill slänga) och jag vet inte riktigt var vi ska göra av det. Så småningom lär väl hälften gå till loppis och andra hälften till tippen.

Så nu har jag en fråga till er kära vänner som var med och gjorde min möhippa och Antes svensexa helt underbara. Först av allt vill jag säga att vi är väldigt tacksamma för allt ni fixade och ordnade för oss, men exakt var är det tänkt att jag ska lägga följande saker:

En prinsesskrona med tillhörande slöja.
En lång grön jägarrock där det står Zombie Jäger på ryggen.
Någonsorts svart väst med tillhörande vattenflaska.
Stor fånig cowboyhatt.
En yxa.
Vapenbälte med plastsvärd.

Som det är nu har vi väldigt svårt att komma på något ställe i lägenheten där följande saker skulle passa.

Kort, seriöst inlägg.

Yes, vi blev gifta. Tack alla fina vänner och fantastiska familj för att ni kom och för alla bra presenter!

Konversationerna här hemma består mest av:
Vallie: Jag ska ut i köket, vill min man ha ngt?
Ante: Nej tack min fru, inget jag kan komma på.
Osv, osv osv. Det är ovant det där, jag har en man, jag är ngns fru. Ovant, men definitivt inte otrevligt.

Eftersom jag lovat lägga upp ngn bild här gör jag det, men blir bara tre stycken. Jag får nämligen inte lägga upp bilder som är större än 100 kb, så när man förminskar dem blir de för det första fula och för det andra är det väldigt segt att sitta och hålla på med.

I kyrkan

Mer kyrka

Utanför kyrkan

Imorn, vid den här tiden, är jag någons fru. Det är skräckinjagande. Jag är väl ändå inte gammal nog att vara någons fru? Å andra sidan är jag tydligen tillräckligt gammal och knubbig för att ha köpt ett par monstruöst stora mormors trosor som håller in höfter och mage. Jag mannekängade lite i dem innan idag för Ante och han skrattade så han grät. Jag vet inte, men Antes reaktion på mina trosor, snörningen i min klänning och de femtioelva hårnålarna jag kommer att ha i håret ger mig dåliga vibbar inför bröllopsnatten.

När vi kom hem idag såg vi att våra hyresvärdar ändrat Ante/Vallie på brevlådan till Valliant. Min första tanke är: Ojojoj, så underbart. Andra tanken: Ehh, kommer postkillen fatta att han ska lägga Vallies post i lådan fortfarande? Eller tror han att vi gjort slut?

Alldeles rätt Carola, Ante tänkte på att efter bröllopet kunde han äta vad som helst och inte behöva tänka på att få plats i bröllopskläderna. Ni andra är förmodligen usla på att gissa eller så har ni snuskig fantasi. Förresten så har vi serveringspersonal som kommer att sköta disken.

Agnes vill vara säker på att hon får följa med på bröllopsfesten, hon har alldeles själv packat en påse med allt viktigt hon kan behöva ha med sig.

Jag, Ante och Charlie sitter och fikar på grafitti. Jag och Ante har ätit upp och bestämmer oss för att dela på en paj.

Vallie: Ska du ha en paj du med Charlie?
Charlie: Nej tack, det är bra för mig, tror inte jag orkar, men ta en ni.
Ante: Ojojoj, när bröllopet är över, då kommer det bli riktigt snuskigt!

Vad tänkte Ante på där egentligen?

Den som gissar rätt slipper diska på vårt bröllop.

Jag älskar Johan Glans! David Batra och Lenny Norman är också strålande bra. Jag och Ante var och kollade på Big comedy 2009 i Hbg idag och efter det var vi ute och åt. Och det var precis vad vi behövde, såhär en vecka innan vi gifter oss. Först att skratta en hel massa i två timmar och sen dricka oss relativt berusade så den värsta nervositeten försvann. Efter det gick vi hem, delade på en flaska vin och kollade på filmen Twilight för kanske femte gången denna veckan. Vi har blivit besatta. Dessutom tror jag att Ante är lite småkär i Bella, men det är helt okej för jag är lite småkär i Edward med.

På big comedy så hade jag en kille bakom mig som innan det började högljutt luftade sina åsikter om det mesta. T.ex. tyckte han att det var bedrövligt att vissa kanaler som var betalkanaler körde reklam. Har man betalt för dem så ska de inte visa reklam. Han lät faktiskt riktigt upprörd. Jag frågade Ante om jag fick vända mig om och säga: "DING, dagens I-lands problem." men det fick jag inte. Ante sa han inte ville ha en brud med blått öga, men jag vet inte vad han snackade om, mina ögon är faktiskt gröna.

Det är mkt bröllopsplanerande på gång just nu. Faktiskt går nästan all vaken, ledig tid till bröllopsplanerande. Vilket lämnar otroligt liten tid till bloggande. Dessutom har jag påbörjat min LIA (lärande i arbete, dvs 8 veckors praktik) nu och är ute större delen av dagarna, vilket innebär att jag somnar tidigt om kvällarna, vilket är skönt. Man blir väldigt skönt trött av att vara ute hela dagarna. Jag är på kommunen här i stan och vi har ägnat ganska mkt tid åt att mäta in fiberledningar mellan Östra Ljungby och Starby. Elbolaget har alltså grävt ner ledningarna, man har sedan fyllt igen hålen över ledningarna och sprayat gröna märken över med ett visst mellanrum. De gröna märkena ska sedan mätas in av oss så att man i framtiden vet var ledningarna finns. Sisådär en halvmil har vi mätt in och förra veckan var det riktigt härligt att gå ute, igår haglade det men var inte så tokigt iaf. Jag tycker det är ritkigt skönt att slippa skolan och att slippa sitta inne på föreläsningar hela tiden.

Fick VG i slutbetyg i vägbyggnad, skrev en stor tenta i geodesi förra veckan som jag pluggade för dåligt till. Dock tyckte jag det gick okej att skriva den, så istället för ett säkert ig, så är det ett kanske g, vilket gör det jobbigt att gå och vänta på resultatet.

I lördags vällde familj och vänner in på antikvariatet där jag trodde jag skulle jobba, istället var det dags för min möhippa. Mysig picknick i stan med god mat och bubbel, sen tåg in till Helsingborg där jag fick sjunga falskt i inspelningsstudio och sen spela laserdome, efter det åkte vi tillbaka och åt god mat i stan. Dagen blev perfekt, inget alltför pinsamt eller jobbigt och inget gå och förnedra sig på stan. Mötte en kille i Hbg som säkert hade sin svensexa. Han höll i ett uppblåsbart plastfår och hade en stor skylt på sig där det stor: Cheap fuck OR sheep fuck. Så jag inser naturligtvis hur billigt jag kom undan. ;P Tack alla fina underbara vänner och härliga familj som var med.

Imorn ska jag och Ante träffa prästen och välja psalmer. Väldigt spännande. Någon som vet ngn bra psalm sådär på rak arm?

Close up på min möhippa.

Jag mäter in en brunn ngnstans mellan Starby och Östra Ljungby.

Mamma håller på att övertala mormor att hon iaf ska komma till kyrkan när vi gifter oss.

Mamma: Klart att du ska komma till kyrkan iaf, Vallie blir så glad om du kommer.
Mormor: Nja, njaää jag vet inte. Men hur ska jag komma hem från kyrkan då?
Mamma: Men det är väl inget problem, Ante kan säkert köra dig hem.
Mormor är tyst och funderar ett tag.
Mormor: Men.. Ante, han är väl brudgummen?

Alla ni från AOC-gaming, scrolla ner lite så kommer ni till inlägget ni ska till.

Mitt senaste inlägg har dragit ganska många besökare hit. Närmare bestämt 863 stycken. Så jag får väl tacka er som har länkat hit i olika forum. Min syster däremot tror jag inte tackar någon. Jag kan iaf meddela att min bil än så länge har klarat sig utan några skador och att min systers bil förhoppningsvis ska vara fixad i slutet av veckan. Utan försäkring hade det kostat sisådär 25 000 att laga. Så nu vet ni det.

Övrig uppdatering är:

Skolan går bra, vi hade en deltenta i vägbygge där alla i klassen lyckades plugga på felavsnitt, dock kom vi på det dagen innan och jag lyckades förvånande nog skriva alla rätt. Imorn ska vi av någon outgrundlig anledning ha föreläsning nere i Lund och sen ska vi tillbringa eftermiddagen med att tillverka asfalt. Underbart! Annars har vi bara två tentor kvar och en tre dagars fältövning innan det är dags för LIA, och det ska bli skönt.

Bröllopsplaneringen går också bra. Tack för erbjudandet om att bli min frisör Jim, men Pernilla lyckades få tag på en. Ringarna är beställda och hämtade, tärnklanningarna är klara och maten är beställd. Så det verkar faktiskt som om vi fått det mesta är ordnat. Med tanke på hur uppstressad och nervös jag är så märks det att det börjar närma sig. Största uppgiften just nu är att leta upp en bild på en snygg frisyr till mig. Ni som läser är ju inte precis världsb'st på tips, med några få undantag, men det vore trevligt om ngn kunde komma med ngt bra förslag på var man kan hitta snygga frisyrer.

Största nyheten denna gången är dock att Ante har blivit morbror till en liten Cornelia. Av bilderna jag har sett så är hon oväntat söt för att vara nyfödd. De flesta nyfödda brukar likna skrynkliga trädgårdstomtar men Cornelia visade sig vara väldigt lite röd och skrynklig. Inte som min Anton som mest liknade en fjällig fisk de första veckorna. Ante är iaf jättelycklig över sin morbrorstatus och jag tycker med det ska bli mysigt att få träffa henne. Jag hoppas bara att jag inte behöver kallas för tant Vallie nu.

Min syster ringde mig 6.45 igår morse och väckte en mycket trött Vallie.

Syster: Hej, skulle jag kunna få låna din bil?
Vallie: Va? Min bil?
S: Ja, ni kan väl klara er med en bil eller?
V: Jovisst. Men, vad är det för fel på din bil?
S: Jag skrapade rutan medan jag körde och körde på en sten.
V: Eh va?

Och nu vill hon alltså köra min bil, det känns faktiskt inte alls bra.

Idag firar jag och Ante fyra år tillsammans. Vi har ätit god mat, druckit vin och fixat det sista med bordsplaceringen till bröllopet. Tack för hjälpen Pernilla!

Jag måste säga, att det har varit fyra riktigt bra år. Förlåt till mina gamla pojkvänner, men det här är det första förhållandet jag har haft där jag fortfarande kan känna mig galet kär ibland, för att inte tala om att jag aldrig ligger och tänker "blir livet inte roligare än såhär?" För det är såhär det ska vara, det är jag och Ante. Ibland när jag tänker på att vi ska gifta oss blir jag så klart osäker, ska vi verkligen vara tillsammans resten av livet, är vi helt tokiga osv. så brukar jag bara tänka hur det skulle vara utan Ante. Och det går liksom inte, tanken på det är mycket värre än alla tvivel.

Så Ante, det är nog bara till att inse, du är fast med mig!

Klarade VA-tentan med, så det känns bra. Nu är jag "ledig" i åtta dagar då de andra i klassen åker till Jönköping på kartdagarna. Lite trist att missa det, men oj vad jag behöver den här lediga tiden. Både till att få vila upp min nacke som till att fortsätta planera bröllop. Det mesta verkar ordna sig ganska bra och det mesta är bokat. Utom en sak, frisör. Gah, den ena jag ville ha ska springa Göteborgsvarvet och den andra ska operera sin axel. Dålig tajming tycker jag. Och nu är det ju så att jag går ju aldrig till frisör och klipper mig, så jag känner inte en endaste. Är det ngn här som har ngn bra frisör på lager som är ledig den 16:e maj och helst (men absolut inte tvunget) skulle kunna komma hem till mig och fixa en snygg frisyr?

Hade potatismos till middag idag och när jag skalade potatisen såg jag att en var grön och kastade den. Varför gör man det? Vad är det för fel på gröna potatisar? Och är hela potatisen dålig om den har en liten grön fläck?

Imorn har jag VA-tenta, whish me luck.

När jag var yngre var det väldigt noga med vilka brunnslock man trampade på. En K-brunn var bra att trampa på, då skulle man tänka på den man var kär i och så skulle det ge lycka. För K står ju naturligtvis för kärlek. En A-brunn skulle man däremot inte trampa på. Råkade man göra det var man tvungen att blunda tills någon bankade en tre gånger i ryggen för annars skulle man bli kär i den första personen man såg, förmodligen obesvarat. I nödfall kunde man banka sig själv i ryggen med.

Automatiskt hänger det här fortfarande i för mig. Jag undviker A-brunnar och tänker på Ante när jag trampar på en K-brunn, även om jag inte tror ett dugg på det, utan mer gör det av vana. Nu har vi börjat läsa VA i skolan och då berättade faktiskt vår lärare vad bokstäverna på brunnslocken står för. A:et på brunnen står inte för avlopp, anus, analsex eller allt annat hemskt man kan tänka sig utan det betyder helt enkelt Avesta gjuteri.

K:et däremot, det man ska få så mkt tur och kärlek av att trampa på? Jo, det står för kloak. Hur romatiskt blev det nu?

Kommentar till inlägget nedan. Om någon har noterat det använder jag en etta när jag skriver s1utspelsplats istället för det första l:et. Tydligen så är ordet s l u t svartlistat i min blogg, jag får inte ens skriva det själv och bloggen kan inte sklija på s l u t och s1utspelsplats. Väldigt dåligt tycker jag. Ännu sämre att jag inte får skriva vad jag vill. Muppblogg.

Och påtal om hockeylag. Det här kommer bli ett inlägg om endast hockey för det är mycket hockey runt omkring mig just nu. Två matcher kvar innan s1utspel och Timrå har ingen säkrad s1utspelsplats ännu. Det är väldigt nervöst. Igår förlorade de hemma mot Frölunda, vilket de egentligen inte borde ha gjort, då de spelat riktigt bra hemma sista tiden. Som tur är så satt inte vi hemma och lyssnade på eländet i webbradion utan vi var och kollade på Rögle-Färjestad istället. Rögle spelade hemma och vi stod i Färjestadklacken då Pernilla ville det och mig spelade det ingen roll. Trevligt att gå på match där man egentligen inte bryr sig. De två första perioderna var bra ur Färjestad synpunkt, medans sista perioden blev riktigt trist. Färjestad verkade ha fått för sig att de spelade boxplay i 20 minuter och det blev väldigt tröttsamt att titta på. Framförallt när Rögle reducerade till 3-2 och Färjestad fortfarande inte ryckte upp dig. Därför blev det lite kul när Rögle kvitterade till 3-3 med exakt 1 sekund kvar av matchen. Färjestad vann sen relativt rättvist, sett över hela matchen, i förlängningen.

Det har varit en del klagomål på mig från folk jag känner över att jag väljer att gå på en Röglematch och stå i motståndarklacken. En del har varit skämtsamma men oväntat många har seriöst tyckt det varit dålig stil av mig eftersom jag bor i Ängelholm och då av ngn märklig anledning automatiskt måste vara Röglefan. För min del spelar det ingen roll vilket lag andra håller på eller hur det går för dem, jag bryr mig bara om mitt Timrå.

Sen finns det såklart lag man tycker sämre om, beroende på hur det går för Timrå, och vissa matcher vill man att ett visst lag ska förlora, just för att de inte ska gå om Timrå i tabellen. I övrigt bryr jag mig inte om hur det går för andra lag. MEN jag kan säga att jag tycker det vore trist om Rögle ramlade ner i allsvenskan igen, och vill helst inte att de gör det heller, för då kan jag ju inte gå och se Timrå spela här i stan.

Dessutom, så tror jag att Rögle skiter fullständigt i vilket lag just JAG håller på. Även om jag hade stått i Röglesklack igår och skrikit mig fördärvad så hade inte Rögle vunnit iaf. Jag är nämligen inte magisk och kan styra pucken med mina tankar. Isf hade jag ju inte gått och låtit Timrå förlora mot Rögle två gånger.

Pluspoäng till Rögleklacken igår för att de höll igång hela matchen och hejjade på sitt lag. Stort minus för att man buade åt Färjestadspelarna när matchen var slut och de åkte av isen. Vad är poängen med det egentligen? Heja på ert lag istället och bua inte ut andra!

Idag har jag varit ledig. Idag har jag haft studier hemma. Jag har suttit och försökt plugga på några av våra 193 instuderingsfrågor till GIS-tentan nästa vecka. Det gick inte överdrivet bra. Jag förstår inte hur jag ska lyckas lära mig alla dom. Sannolikheten för det ligger någonstans mellan minimal och obefintlig. GAH!

Idag har jag även sorterat tvätt. Massor med tvätt. Det mesta var Antes och merparten var det här:

Och det här var bara första omgången, jag byggde upp en ännu större hög efter denna. Fattar inte hur många kalsingar han har egentligen. Hade räckt som årsförbrukning till ett helt hockeylag.

Vaknade inatt/morse av att Ante svärandes flög upp ur sängen. Jag fattade först ingenting men sen hörde jag att telefonen ringde. Funderade på om vi kunde försovit oss, men nej, Ante börjar jobba klockan 10 och det var mörkt ute fortfarande. Sen fick jag för mig att det var någon som ringde och ville att vi skulle gå på hockeymatch av någon konstig anledning. Ante slänger upp sovrumsdörren och kollar hallbyrån där telefonen ska stå, men det gör den såklart inte. "Var fan är telefonen?", vrålar han så jag pallrar mig med upp för att leta. Ante hittar den i datorrummet och det visar sig vara nattpersonalen på mitt gamla sommarjobb som undrar om jag kan jobba idag. Härligt att bli väckt 40 minuter innan jag egentligen ska upp för det.

Men vad höll Ante på med egentligen? Man skulle kunna tro han hade någon hemlig älskarinna som brukar ringa vid den här tiden och han försovit sig från det.

Igår fyllde min äldsta syster 48 år. Hon hade samlat alla syskonen, utom en då, och bjöd på tårta. Riktigt trevligt att träffas allihop. Är en bra blandning i åldrarna på mina syskonbarn med, den äldsta systerdottern fyller 18 i år, medans min yngsta brorsdotter fyller 2. Alla kusinerna hade dock roligt ihop utom Anton som flera gånger sprang genom huset och skrek: "Mamma, när ska vi åka heeeeem?"

Det är alltid lika roligt att höra barns tankar och funderingar.

Anton: Vetdu Vallie, vi åt gröt hemma och så hade vi sådana där nötter i gröten och jag fick en och vet du vad man ska göra om man får en nöt?
Vallie: Nej, det vet jag inte?
A: Joo, om man får en nöt och äter den, då ska man sånt där, vad-heter-det giftas sig.
V: Jaså, vem ska du gifta dig med då?
A: *Funderar länge* Hmmm, jo vet du vad Vallie, det får jag faktiskt se sen.

Han är klok min Anton, för att vara 4 år. Lite senare kom han fram till mig, lindade armarna om mig och viskade: "jag ska giftas med dig Vallie." Bra smak har han också.

JAY, Sverige vann över Ryssland. Det gillar jag. Jag gillar nämligen inte Ryssland när det gäller hockey. De spelar väldigt ful hockey och verkar tro att man kan köra över folk hur som helst och vinna på det. För övrigt är det trevligt med lite landskamper nu så man kan få slappna av från elitseriehockeyn och det eviga räknandet i tabellen. Timrå har spelat riktigt bra sista tiden, men varenda poäng är viktig nu när det är åtta matcher kvar och vad som helst fortfarande kan hända.

Tentan gick bra, tror jag iaf. Jag satt inte längre än en halvtimme och tyckte att jag kunde svaret på det mesta. Så jag är nästan helt säker på att jag är godkänd, vilket är skönt.

Våra bröllopsinbjudningar är nu färdiga och kommer skickas ut i nästa vecka. Mamma har gjort dem och de är riktigt riktigt fina. Mammas pojkvän hjälpte till med vikningen vilket var skönt och väldigt tacksamt. Jag kan faktiskt inte fatta att jag ska gifta mig om tre månader. Frågade Ante för ett tag sen om vi verkligen har tänkt igenom det här ordentligt. Tanken är ju faktiskt att vi nu ska leva resten av livet ihop med varandra, vilket innebär att vi aldrig ska ha sex med någon annan, alltid bo ihop och alltid gå och plocka varandras smutsiga strumpor. Okej, det är mest jag som plockar strumpor här, men ni förstår poängen. Ante blev ganska sur och påstod att det där var typiskt "brudnerver" och att jag skulle lägga ner.
Så jag antar att han inte har något emot att jag går och plockar hans strumpor resten av livet.

Nu ska jag kvista iväg och skriva kartografitenta. Oh joy, oh happiness!

Helgen som gått har varit intressant. Ante fick nackspärr i torsdags och har varit helt förstörd. Naturligtvis har jag tyckt synd om min älskling, men man kan ju inte komma ifrån att killar blir väldigt gnälliga när de är sjuka. Den bästa Tv-reklam som någonsin gjorts är den där mannen som säger något liknande: "Ni kvinnor snackar om att föda barn, ni skulle bara veta hur det är när en man är riktigt förkyld." Klockren! Idag känner han sig dock mycket bättre, vilket är skönt.

Det är lustigt det där med hur olika man är med att sova. För mig tar det minst en timme efter det jag lagt mig tills jag lyckas somna, såvida jag inte är överdrivet trött. Ante däremot klagar på att han inte kan sova om han har legat vaken i en kvart. Oftast så lägger han bara ner huvudet på kudden och så sover han inom fem minuter. Jag tycker inte det är ett dugg rättvist. Framförallt inte när karln gör sitt bästa för att konkurrera ut sågverken med sina snarkningar. Det brukar hjälpa att knuffa till honom lite så han vänder sig om på sidan och slutar snarka, men av ngn anledning så snarkar han hur han än ligger och jag håller på att bli tokig när klockan bara tickar på och jag inte kan somna. Så till sist gick jag ut och la mig i soffan och där somnade jag snabbt. Någon som har ngt bra få-tyst-på-snarkningar-tips?

Jag testade det där med att hålla för näsan på honom, men grejen är att han inte alls öppnade munnen och började andas med den, han andades inte alls istället, så till sist fick jag släppa för jag blev rädd jag höll på att döda honom.

Ante vet verkligen hur man charmar sin flickvän. När han kom hem efter jobbet beklagade jag mig lite över mina spaghettiben efter träningen, varav han känner på mina vadmuskler.

Ante: Oj, vad dina muskler är spända, de blir de alltid efter man har tränat. Därför har man alltid stora muskler direkt efter man har tränat. (Flexar med armusklerna.)
Vallie: Så med andra ord borde man alltid träna precis innan man går på dejt, så man ser riktigt vältränad och snygg ut?
A: Ja, fast kanske inte när man har tränat benen som du. Haha, för då går man som om man har skitit på sig.
V: Så du menar att det ser ut som om jag har skitit på mig nu?
A: Eh.. Nejdå. Inte alls. Höhö

Jaha, då blir det soffan inatt för dig älskling.

Idag har vi haft studier hemma, dvs vi har varit lediga. Fast man får inte säga att man är ledig för våra lärare, tydligen är det ett stort brott. Iaf om csn hör det. I vilket fall har jag spenderat min studier-hemma-dag med att först pallra mig ner till gymmet. Fick där ett träningsschema av en gymtränare och gick igenom det. Jag har bara tränat axlar, skuldror och rygg innan så när jag gick ifrån var mina ben så skakiga att jag inte visste om jag skulle lyckas ta mig upp för alla sex trapporna hemma. Plågeri. Jag hade aldrig gjort det om det inte varit för att min sjukgymnast säger att träning kommer stärka upp musklerna och ta bort den envisa, irriterande huvudvärken som jag har i stort sett varje dag. Min syster påstår att en promenad om dagen hade varit tillräckligt, men eftersom jag går en promenad i stort sett varenda dag och har haft ont i axlarna i typ 3 år, så låter jag min sjukgymnast komma med förslag nu.

Jag har faktiskt även gjort det man ska göra när man har studie-hemma-dag, dvs pluggat till tentan vi har om två veckor. Jag har läst igenom juridiken vi ska kunna, om upphovsrättslagen osv. Pernilla blev mkt imponerad när jag messade henne om det. Hon tyckte det var ganska kul att: "de där människorna som springer runt med pinnar kan mer än vad man tror." Hmm, vet inte om det var en positiv kommentar om mitt yrkesval, men jag väljer att tolka det som det.

Vi har fått en ny lärare i geodesi och jag imponerade stort genom att i stort sett sova mig igenom hela första föreläsningen. Vi fick på slutet omvandla gon till grader och när han frågade vilka som kunde det var jag den enda som räckte upp handen. Så han frågade om jag kunde komma fram och visa på tavlan, men av ngn märklig anledning hör jag mig själv säga: "nej, helst inte" med raspig, hes röst. Han måste ha funderat över hur jag lyckades lura mig in på den kursen. Resterande förläsningar har jag dock hållt mig vaken på och förhoppningsvis gjort ett lite bättre intryck.

Igår på kartografin delade vi upp oss i små grupper och gick ut i Helsingborg med ett gäng primärkartor, typ fastighetskarta. Sen gick vi och tittade om alla träd, murar, lyktstolpar osv var korrekt utritade. Och det var de faktiskt inte, så det var ganska intressant. Men allra mest intressant var det med alla människor som stirrade på oss, som om vi såg ut som idioter där vi gick med våra kartor. Fast vad vet jag, jag kan allt se ut som en idiot utan karta med.

Jag och Ante fick trisslotter av Pernilla i julklapp, fast vi hade sagt vi inte skulle köpa ngt, vilket gjorde mig båda glad och gav mig dåligt samvete. Jag bjöd hem Pernilla på mat och två flaskor Asti lite senare dock så jag tror jag inte behöver ha dåligt samvete mer. I vilket fall så vann vi 75 spänn på lotterna och bytte in det mot en ny lott. Den nya lotten har jag haft i min plånbok i snart två veckor. Ante tycker att den ska "ligga där och gotta till sig", ungefär som om det växer fram en vinst ju längre den ligger där. Troligare är väl att vi glömmer bort att skrapa den och den blir för gammal, så vi inte ens kan hämta ut de 25 spännen vi möjligtvis skulle kunna vinna.

Fast egentligen är det ganska trevligt att ha den där lotten i plånboken. Ända fram tills dess att vi skrapar den kan vi ju faktiskt drömma om att vi är miljonärer. Vi kanske har en lott som vi vinner 25 000 i månaden på i 25 år. Och det vore ju trevligt. Ärligt talat vore 5000 i månaden också trevligt. Så egentligen ligger nog inte lotten och gottar sig i min plånbok, egentligen ligger den nog där för att vi ska kunna tro, iaf lite grann, att vi är rika. När man sen har skrapat lotten och kastat den i soporna, så har man ju inget hopp kvar. Så egentligen borde man alltid gå runt med en lott i plånboken, bara för att kunna drömma.

Ja, här har det ju inte varit livat sista tiden. Jag har gjort seriösa överväganden om att lägga ner helt här och bara göra en lösenordsskyddad dagbok, men kom på att jag kan ju faktiskt kompromissa istället och göra både och. Så kanske händer det mer här framöver och kanske inte, man får helt enkelt se.

Ante tycker att jag ska skriva god jul här. Så jag gör väl det. God jul! =)

Min systerdotter gillar att titta på TV, och man kan lära sig mkt av det. Elin gillar också att berätta vad det är hon har tittat på vilket, min syster tyckte var intressant när hon kom hem efter att ha jobbat.

Elin: Mamma, jag har tittat på Sjukhuset på TV, det är ett riktigt sjukhus med sjuka folk.
Syster: Jaså, hände det något spännande då?
E: Ja, det kom in en flicka som hade fel på sin Xbox.
S: Sin vadå?
E: Sin Xbox.
S: Sin Xbox?
E: Ja, man har faktiskt en Xbox i magen mamma.
S: Ehmm... Du menar inte äggstock?

Jaha, jag skriver tydligen inte tillräckligt ofta här har jag förstått av diverse små kommentarer jag får när jag träffar er än här och än där. Fast ni kommenterar inte tillräckligt ofta för att jag ska skriva heller, om vi nu ska vara petiga. Fast det är ju inte jag, så skitsamma.

Jag och Ante har satt upp det första julpyntet idag och varit på julskyltning. Det var mysigt. Fast det hade varit ännu bättre om det snöat. Och jag gillar inte ens snö. Trodde jag iaf. Efter mysig julmarknad åkte vi till city gross och storhandlade, inte riktigt lika mysigt. Ante blev riktigt avundsjuk på en familj som hade en hel kundvagn full med nötter. Minst 20 kilo nötter. Och jag lät inte honom köpa en endaste. Mkt dålig flickvän poäng där.

Skolan går bra, fick vg på IT CAD med, så det blev vg i slutbetyg på hela IT-kursen, vilket är mkt trevligt. Nu har vi bara en mattetenta kvar innan jullovet. Och två kartor som ska ritas förvisso. Men snart är det jul iaf! På geodesin håller vi för närvarande på med utsättning av polära koordinater och polygontåg, dvs man räknar ut koordinater på utsatta punkter. Lite knepigt men överlag trevligt. Jag lägger upp en liten bild på hur man räknar så ni förstår bättre.

Nu klarnade det väl?

Jag tänkte jag skulle vara lite effektiv och bryta min trend av att stresshandla julklappar veckan innan jul, så när jag och en kompis var på stan förra veckan hittade jag en ypperlig julklapp/födelsedagspresent till Ante. Jag kan ju tyvärr inte skriva vad det är här eftersom han är inne och läser ibland, men iaf. Det kan hända att att det var en lite barnslig och fånig present, men jag tänkte inte så mkt på det förrän jag kom till kassan.

Butiksbiträde: Ska det vara en present?
Vallie: Ja, så du får gärna slå in det om du vill.
B: Javisst. De är en riktig klassiker det här.
V: Ja, jag blev jätteförtjust i det direkt jag såg det.
B: Hur gammalt är barnet som ska ha det?
V: Han fyller 29.
B: Ehm... Jaha. Okej. Vill du jag ska ta ett annat papper då?

Men nepps, jag tycker det här är ett fint papper, och det gör du också eller hur Ante?

Det var inte tänkt att det skulle dröja såhär länge men jag måste erkänna att jag varken har haft tid eller lust att skriva ngt. Jag fick vg på geodesitentan iaf och kartografitentan gick ungefär som jag trodde, jag kunde väldigt mkt, men tyvärr kunde jag inte svaret på frågorna på tentan, så ska bli intressant att se om jag iaf lyckades skrapa ihop till godkänt. Den första jorgloben kom 1492, om ni inte visste det och på den fanns inte Amerika med. Sånt vet jag, men det hade ingen betydelse tydligen. Jag tänkte att jag skulle skriva ner allt jag faktiskt kunde längst ner på tentan, men tror inte det hade hjälpt.

Bowlingen som jag nämnde sist gick riktigt bra. Det gick så bra att jag faktiskt vann, trots att jag mådde urdåligt och inte tyckte att jag spelade särskilt bra. Det bästa av allt var faktiskt att en av Antes jobbarkompisar hade hört från en kille som var med och bowlade att han förlorade mot en tjej som inte spelade så bra för att hon var sjuk. Det var riktigt trevligt. Jim hade riktigt trevliga vinster i år, jag fick två flaskor vin och en medalj. Medaljen är såklart bäst. När kommer du över och dricker rödvinet Jim?

Jag har haft ont i halsen i typ en vecka. Så igår sa jag att det började bli lite tröttsamt och kunde minsann bryta ut ordentligt istället och jag fick som jag ville. Så nu är jag vrålförkyld, med apont i halsen och snorig som bara den. Lovely.
Man ska med andra ord inte säga sådana saker.

Ikväll är det tänkt vi ska gå ut och bowla ett helt gäng, får se hur det blir med det, vore väldigt tråkigt att inte hänga med, men samtidigt känner jag mig inte riktigt i form. Iofs kan jag ju bara packa ner en toalettpappersrulle i väskan och trycka i mig ett gäng panodil, så kanske det går. Ska fundera ett tag till.

Har fortfarande inte fått svar på geodesitentan, vilket är kasst. Framförallt som vi hade genomgång av den i torsdags. Kändes ganska fånigt då man inte kom ihåg exakt vad man skrev så väldigt svårt att veta om man fått rätt eller inte. På måndag är det kartografitenta och det känns skitkass, Jenny var här igår och vi pluggade ihop, vi har ungefär 250 instuderingsfrågor och vår lärare säger att alla är lika viktiga. Underbart! Sannolikheten att jag får in alla dem i huvudet pendlar från minimal till obefintlig. Jenny säger iofs att det inte gör ngt om man inte klarar den, för vi måste ju ha ngt att göra i jul med. Hmm.

Tror jag ska krypa ner i sängen och läsa lite mer kartgrejs nu iaf.

Eventuellt kommer jag att göra som alla andra häftiga människor och ha en del lösenordskyddade inlägg här. Mest för att jag kanske ngngång känner för att skriva ngt seriöst, och det passar inte riktigt in som det är nu. Dessutom verkar det vara väldigt många som läser här och jag vet ju inte riktigt vilka ni är och jag vill faktiskt inte dela med mig av allt inte. ;P Har iaf inte bestämt mig ännu så får se hur det blir.

Javisst ja, det är ju halloween idag. Halloween är skönt tycker jag, för då behöver man inte klä ut sig utan kan gå som man är. Det är minst lika läskigt. Lägger in en liten bild från halloween för ett par år sedan på en vän och mig. Han mådde inte riktigt bra, det är därför han är lite blek.

Dessa tidiga mornar, jag AVSKYR dem! Men bara imorn också, sen får jag lite sovmorgon. Har ngn irriterande förkylning som mest sitter i halsen och verkar inte vilja bryta ut eller gå över. Väldigt drygt och tröttsamt. I helgen var jag på ladies night med Antes mamma, syster, moster och kusin. Det var trevligt. Men maten var ingen höjdare. Två små brödbitar och sen ett stort fat med hummer, räkor, kräftor osv, som jag inte är överdrivet förtjust i, så det blev en ganska hungrig kväll. Därför en relativt nykter kväll med, ingen bra idé att dricka en himla massa vin om man är hungrig, jag transformeras väl automatiskt till en ren då.

Antes syster lockade mitt hår och jag gillade det så mkt att jag faktiskt tänker lägga upp en bild på mig där jag inte ser jättedum ut, vilket går helt emot mina egentliga principer. Men klockan är inte ens sju på morgonen ännu, så jag skyller på det.

Ante kom förresten hem idag och var alldeles till sig över sin häftiga nya jobbmobil. Man trycker på en knapp och så säger telefonen: Säg kommando och så kan man berätta vad man vill den ska göra. Följande diskussion har hörts här hemma ikväll:

Telefon: Säg kommando
Ante: Ring Vallie Valliant
T: Ringer Jesper Bengtsson. Bekräfta, avbryt eller ring igen?
A: Avbryt!!!!
T: Säg kommando
A: Sifferuppringning
T: Säg nummer
A: Ring 0461-26887
T: Säg nummer
A: Ring 0461-26887
T: Säg nummer
A: Men är du dum i huvudet?
T: Ringer 331. Bekräfta, avbryt eller ring igen?
A: Avbryt!
T: Hejdå

Fantastisk telefon, och vilka möjligheter den ger!

Det skulle vara spännande att se på när Ante förevisar hur bra den här telefonen är för en kund.

Jodå, både jag och mitt knä lever, även om mitt knä känner sig tvivelaktigt okej. Men jag kan iaf gå på det nu. Även om det gör ont och skiftar i färg från gult, grönt, blått till lila. Härligt. Nästan alla påstår att jag är klantig och mina klasskompisar har skrattat åt mig, alla utom Jenny som tyckte jag skulle haft en rullator istället för kryckor. Men jag förlåter Jenny, hon har nämligen kört mig till och från skolan flera dagar i rad, och det kan man ju inte annat än vara tacksam för. Hon har till och med knäppt på mig bältet en gång, det är minsann sann vänskap det. Eller så tror Jenny att hon fortfarande kör färdtjänst, vad vet jag.

Mattetentan gick över förväntan, godkänd på algebran, ett poäng från VG på exponential funktionerna och VG på trigonometrin. Jag är väldigt nöjd måste jag säga. Min lärare sa faktiskt att han var imponerad, vilket inte är så konstigt då jag hade 5 poäng av 65 på första provet vi gjorde. Men nu är halva matten klar iaf och vi har precis börjar med derivata. Sen ska vi ha trigonometri funktioner, statistik och matriser. Lovely. Och nu lämnar vi det ämnet.

Geodesitenta på torsdag och det känns sådär. Jag och Jenny har pluggat ihop och vi har kommit på ett ypperligt sätt att lära oss. En transversal cylinderprojektion t.ex. kommer vi enbart ihåg därför att det ser ut som en vält papperskorg och och den välte transan när han kom ut ur garderoben. Någon som fattar? Nää, inte vi heller, men vi kommer ju iaf ihåg det. Och som information är det just en sådan kartprojektion vi använder i Sverige och den heter Gaus konforma projektion. Den tangerar medelmedidianen och passar perfekt till vårt långsmala land. Jag skulle kunna berätta vilken referensellipsodid vi använder med, men jag tror faktiskt inte att ngn är intresserad. (Bessels från 1841.)

I lördags var vi på hockey och kollade på Rögle-Timrå och det var inte precis ngn munter tillställning ur Timrå synvinkel. Men det var riktigt kul att vara på match, så jag hoppas vi kan gå nästa gång de kommer ner med.

Förresten, folk påstår att det går skitsegt att komma in här från första sidan, gör det det?

Btw, det är det här jag ska pyssla med i framtiden om ni inte förstått det:

Och jag vet faktiskt vad jag gör, jag håller på att snurra på ngra skruvar för att få instrumentet att stå i våg, dvs att det ska stå exakt rakt, det krävs lite pillande om man är ovan. Så titta inte på den förvirrade minen, den söta mössan eller den snygga gula västen.

I måndags fick vi tillbaka IT-tentan och jag hade sex fel av 100 vilket innebär att jag fått mitt första vg någonsin på högskola, trevligt. Känns som en bra början. Igår hade vi matte tenta vilket var betydligt svårare. Jag är nästan helt säker på att jag klarade både trigonometrin och exponential funktionerna, men den där jäkla algebran är svår för mig alltså. Så får se på måndag hur det gick, vår lärarare är snabb, så han har säkert hunnit rätta dem tills dess.

På väg till tåget gick jag med två av mina klasskompisar när jag helt plötsligt, av ngn märklig anledning, snavar till och dimper i backen. Fattar inte hur det gick till. Flög snabbt upp igen och låtsades som om det inte hade hänt och klasskompisarna var snälla nog att inte skratta. Lyckas linka ner till tåget och och väl där så kollar jag hur det gick. Händerna lite uppskrapade, men knäet känns värst. Lyckas dra upp jeansbenet och hela jäkla knäet är knallblått. Är iaf tacksam för att det inte blöder. Helt plötsligt börjar jag se lite suddigt och känna mig yr så jag sätter mig ner på golvet- på knutpunkten. Fatta hur snuskigt det golvet är!Känns lite bättre efter ett tag och jag fnissar lite åt hur rolig jag måste ha sett ut. När tåget kommer in reser jag mig upp och går fram, börjar kallsvettas ngt fruktansvärt och det svartnar för ögonen och jag känner att om jag inte sätter mig ner med en gång så kommer jag att svimma precis i tågöppningen. Men lyckas precis ta mig till ett säte innan jag trillar ihop.Ringer Ante och ber honom hämta mig vid tåget då jag inte tror jag kan köra hem.

Väl hemma intar jag soffställning och det värker som faaan. Efter ett par timmar bestämmer vi oss för att faktiskt åka till akuten och se över det. Går faktiskt riktigt snabbt där med röntgen, vilket är skönt. I vilket fall så visade inte röntgen ngt, jag har en blödning i knäet dock och det gör förbannat ont, så nu hoppar jag runt på kryckor. Och det suger verkligen. Hur fan ska jag kunna gå från tåget till skolan på kryckor? Hur gör folk för att inte se helknäppa ut när de hoppar fram?

Och hur i helvete kunde jag gå och ramla, fullt nykter?

Förresten, jag och Ante har köpt träningskort och ska ner och träna idag för första gången. Jag har inte gjort ngt som ens svagt avlägset påminner om träning sedan jag och Daniel spelade badminton två-tre gånger för typ två år sedan. Min kondition är noll, mina muskler är obefintliga och min bilring runt midjan växer och frodas för varje dag. Detta ska bli spännande.

En sak som jag tycker är ganska intressant är att se hur fixerade folk är av att få läsare till sina bloggar. Mest märks det på blogg.se, vilket gör mig innerliget tacksam över att jag inte har en sådan sida längre. De vanligaste kommentarerna från folk som vill ha många läsare är typ: "HEJ, vilken fin blogg du har! Vad tycker du om min?" eller "Var med på min tävling och vinn en ultra häftig mascara!!!" Wow liksom. Men det jag skulle komma fram till var snarare det här. Jag följer en del bloggar och är inne och läser där minst en gång om dagen när jag inte har ngt bättre för mig. Bland annat så följer jag en blogg, skriven av en mamma till en 16-årig kille som har cancer och de skriver den typ ihop. I vilket fall, killen i fråga hade haft en dålig dag med kramanfall och en massa annat och jag tänkte jag skulle skicka en uppiggande kommentar. Ser då att det är ngn tjej som har skrivit förljande:"Hej , kolla gärna in min blogg & kommentera om du hittar något intressant eller vill tillägga något." Så jag klickade in mig där för att se vad det var hon skrev om. Och jovisst, hon har ngnslags modebloggliknande där hon lägger upp olika krämer och hudvårdsprodukter som kostar multum, hon har tre enkla tips om hur man gör för att få en perfekt hy och så ger hon ut de fyra tips på hur man bäst lär sig gå i högklackat. Är det något fel på mig som inte kan se vad den här killen skulle vilja tillägga i hennes blogg? Har hon läst den överhuvudtaget eller skickar hon bara ut det i alla bloggar hon hittar? För ärligt talat så tror jag faktiskt att det enda han vill är att bli frisk, inte lära sig gå i högklackat eller få en perfekt hy.

Eller som en annan tjej som hade skrivit i sin blogg att hon vart så less på livet och hade rispat ordentligt i sina armar (inget jag följer dock utan bara ramlade in på)och bara ville dö. Jo, då har en annan tjej kommenterat: "Usch, vilken hemsk text, länka till min sida så har du chansen att vinna den här blablabla klockan." Folk idag verkar totalt sakna empati för andra. Jävla idioter allihop.

De enda kass kommentarerna jag får här är spammutskick om att jag ska köpa diverse potenshöjande medel, men jag och Ante klarar oss bra utan, tack ändå.

Idag har jag och Ante plus mammor plus mammas pojkvän varit på bröllopsmässa i Halmastad. Att det finns så enormt mkt saker som man tydligen ska ha till ett bröllop. En del var inget alls för oss, en del var helt fel prisklass, men en del var faktiskt riktigt bra. Vi hittade bl.a. en butik i Gislaved som säljer bröllopskläder till både kille och tjej, och de hade riktigt snygga kläder till Ante till bra priser. Så det blir nog att åka dit och titta. Förhoppningsvis har de ngt riktigt fint till mig med. Vi har gått och småätit laxrullar, räkröror, kakor och choklad hela dagen och när vi körde hem beställde vi varsin planka till middag, så magen är fett i olag just nu. Men det kan det kanske vara värt.
I veckan får jag nog svar på hemtentan, det ska bli spännande och en karta är snart klar. Så stressen är inte riktigt lika jobbig just nu.

Finaste, den 16 maj ska vi gifta oss, så hoppas maj blir en lika fin månad nästa år som den var detta!
Ante, jag ÄLSKAR dig!

Vilket fullständigt meningslöst och förvirrat inlägg jag skrev innan. Så inte konstigt att ni 36 personer som har läst har valt att inte kommentera det.

En kort uppdatering är att jag är klar med hemtentan men ryggen värker ngt förbannat. Imorn ska jag rita kartor.

Fältlabben gick nog bra, vi har inte räknat på det ännu, men inget gick alltför snett iaf. Kul var det också, det bör kanske tilläggas.

Jag har en irriterande vana att vakna strax innan 7 på morgonen numera och sen tvingar jag mig själv att ligga kvar till 8, uppenbarligen vill inte min kropp ha någon sovmorgon, utom de dagar då jag ska upp tidigt förstås.

Håller på med hemtentan i word och excel som ska vara färdig ikväll, word-delen är iaf klar. Ganska tråkigt är det om jag ska vara ärlig.

Mitt ben gör ont sen jag satt knepigt igår och imorse när jag skulle slänga ner Tova från min datorhögtalare reste jag mig för snabbt och lyckades knäcka till ryggen på något märkligt sätt. Fy fan vad ont det fortfarande gör.

Ante köpte massa geisha godisar till mig igår så nu växer bilringen på magen så det står härliga till.

Jag måste rita två olika kartor i helgen på 5 OH-papper/per karta som jag inte riktigt vet hur det ska gå till egentligen och jag känner mig enormt stressad över det.

Nästa helg måste jag nämligen plugga matte inför mattetentan som kommer.

Vår lägenhet är så katastrofalt stökig att man lätt kan få för sig att man ramlat in på en sopptipp och inte någons hem. Kom för guds skull inte hit, vi släpper inte in någon!

De ringde från Tåstarps kyrka i tisdags och meddelade att vi kunde få gifta oss där klockan 17.00 för de hade bokat in massa konfirmationer tidigare på dagen, trots att jag var ute i god tid och bokade kyrkan. Ringde runt en massa och lyckades få tag på prästen i Munka Ljungby så nu gifter vi oss i Munkas kyrka klockan 15.00 istället. Tyckte att 17.00 var alldeles för sent, även om det var en himla fin liten kyrka.

Så nu ska det bara bestämmas färgtema, det ska väljas ut tärnor och toastmaster, mat ska planeras och vi måste komma på en eventuell bordplacering. Men inte denna veckan, för det hinner jag inte!

Men tja, om man bortser från allt det här, så är det inte så tokigt iaf. Jag är faktskt ganska så glad över att jag är just jag!

Äntligen helg vilket innebär ledig! Iaf denna helgen. Nu är de tre jobbigaste veckorna i skolan hittills avklarade iaf. Lovely!

Nästa vecka har vi första tentan, inte riktigt lika lovely, men ska nog gå bra. Jag gillar hemtentor. Eller ja, gillar och gillar, föredrar det iaf. Nästa vecka ska vi även ha vår första fältlaboration och det ska bli kul. Vi har två fasta koordinatpunkter och ska utifrån dem bestämma höjden på två andra punkter, vilket innebär att vi kommer att traska runtomkring campusområdet med mätsticka och avvägningsinstrument iklädda gula västar. Som sagt, det ska bli riktigt kul. Vi ska även lägga ut ett rutnät över en kulle och höjdbestämma olika punkter på den. I torsdags gjorde vi en kollimationskotroll, dvs vi tittade så vårt instrument fungerade så det skulle och det gjorde det. Inte en millimeter fel blev det och det var ju tur eftersom man endast får ha 3 millimeter fel.

Skolan går bra, även om det är ganska mycket nu. I matten har vi börjat med trigonometri och jag har lite svårt för det, men tror jag kommit på hur det är man ska göra. Är inne på D-matte nu och det har jag aldrig läst innan. I kartografin har vi två arbete, två olika sorters kartor som ska ritas på OH-papper och det är lite knepigt, dels är jag kass på att rita, dels har jag kass fantasi, men det ska nog gå det med.

Nu är det dags för årets sista loppis, jag och Ante ska dit och titta när min mamma gör massa fynd.

Höstmodet är här!

Naturligtvis tänker jag dela med mig av det fantastiska höstmodet som gäller för i år. Med andra ord, modebloggen är tillbaka!

Här testar jag på vad HM tycker är trendigt som accesoarer till den nya dyra vinterjackan. (Nää, jag har sommarjackan ännu, ni får ha lite fantasi).

Här är iaf en orange stickad mössa. Den påminner mkt om sådana små baskrar som fattiga franska målare hade i Frankrike för X antal år sedan. Till det fanns en matchande lång mysig halsduk och det bästa av allt var att det även fanns matchande vantar. Vantarna är lite knepiga iofs, de räcker mig ungefär upp till armhålan, men det är ju bra, då håller man armen varm. Jag trodde först att det var benvärmare eftersom det var hål rakt igenom men såg sen den lilla grejen man skulle stoppa in tummen i. Enda nackedelen skulle kunna vara att man lär frysa om fingrarna, men tumvantar är faktiskt ute i år. Så skynda er till HM och köp detta fina set i orange så blir kanske just DU trendigast i stan! Jag blev inte trendigast i stan tyvärr, jag har köpt kurslittartur för mina pengar och har inte råd, men drömma kan man ju.

Igår jobbade jag exakt hela dagen och kom inte hem förrän strax efter 21.30 (nattpersonalen fick inte tag på sin barnvakt, Rögle spelade match osv osv, lång trist historia). Ante hade Jim här, de drack vin och tittade på usla B-filmer. När Jim sen skulle gå hem vid 2-tiden stod vi i hallen och pratade lite. Ante hade tvättat under dagen och Jim hade följt med ner under ngn av plocka-ur-kläderna-ur-maskinen-och-slänga-in-dem-i-torktumlaren-runda. Tydligen hade pojkarna stått och diskuterat de olika programmen på torktumlaren och förstod inte skillnaden. Program 1 är extra torrt och program 2 är normal torrt. Så klockan två på natten, efter flera glas vin ville de ha mig att förklara skillnaden. Vad är det med dagens killar egentligen? Vad hände med dricka öl, mecka bilar och kolla på porr?

Jag förstår verkligen inte.

Jag har varit allmänt dålig på att uppdatera, dvs sämre än vanligt, och mest har det varit för att jag har haft mkt att göra i skolan och varit för trött och seg på kvällarna att skriva något när läxor är fixade och maten tillagad och uppäten.

I vilket fall går det bra i skolan, det är fullt upp nästan hela tiden och långa dagar. Jag räknar matte som aldrig förr och ibland blir jag imponerad av mig själv av att jag kan något, men för det mesta är det ganska svart. Just nu håller vi på med potenslagar, trigonometrifunktioner och logoritmer, och nej det är inte min grej. Men jag älskar faktiskt min miniräknare, mer än vad jag trodde man skulle kunna göra, den kan faan räkna ut allt. Så den var väl helt enkelt värd sina 630 spänn. Påtal om pengar kan jag ärligt säga att jag aldrig gjort av med så mkt pengar någonsin som jag gjort sen jag började skolan. Miniräknare, OH-pennor, kurslitteratur (jag skojar inte när jag säger att jag har köpt 14 böcker), kollegieblock, pennor, OH-plast, gradskiva, linjal, fler pennor, pennskrin osv. Och ändå har jag kvar en del som t.ex. en passare och en ryggsäck. Jag gillar eg. inte ryggsäckar något vidare men min axel dör snart om den måste gå och släpa på min tunga väska mkt länge till.

Men, ska jag vara ärlig så tycker jag det är kul. Svårt men kul och jag hoppas att jag kommer att fixa det här. Om två veckor har vi första tentan, men jag tror det kommer att gå bra, det är nämligen en IT-tenta och så hög nördfaktor jag har när det gäller datorer hade det varit märkligt om jag misslyckades.

Om två veckor borde skolan lugna ner sig lite, fast då kanske jag får lägga all min tid på att plugga hemma istället, så det är inte säkert jag är tillbaka då. ;P

Alltså, vad hände egentligen? Klockan är 06.15 och det är helt svart ute? Jag fattade inte när klockan ringde att jag verkligen skulle gå upp nu, utan fick hålla på att räkna fram och tillbaka. Det brukar ju inte vara mörkt när jag går upp vid den här tiden, iaf var det inte det för två dagar sen. Det här känns väldigt deprimerande, julsångerna ekar i huvudet på mig redan, och efter julen kommer 3 deprimerande månader innan det äntligen blir april. Jag tror jag ska gå i idé.

Jag är sjuk, och spenderar min tid mellan skolan, plugga matte, snyta mig och tycka synd om mig själv. Nu ska jag försöka sova, så återkommer typ när jag mår bättre. ;P

Det har varit dåligt med bilder sista tiden. Mamma tog en lite lustig bild på mig vid Ale stenar som hon fixade med i photoshop. Allt som allt blev det ganska snyggt tycker jag. Om man nu får tycka det om bilder på sig själv?

Förresten, jag ville ju inte vara sämre än alla andra så jag skickade ett mess till 118 100 och frågade vem Vallie var.

"Vallie är en smal tjej som har mörkbrunt hår. Hon bär glasögon och har en väldigt blandad musiksmak. Vallie har mycket humor och hon har en kärlek som heter Ante."

Ja, det där är ju faktiskt jag.

Det har onekligen varit en intensiv vecka. I torsdags och fredags hade vi teambuilding, vilket var ganska kul. I torsdags fick jag dock migrän och fick gå hem vid lunch, vilket kändes ganska kasst, om än nödvändigt. I fredags gick det bättre även om jag hade huvudvärk hela dagen. Jag är såå less på den här evinnerliga huvudvärken som jag verkar ha allt som oftast numera.

De flesta i klassen verkar trevliga och jag tror att jag kan namnet på nästan alla nu. Har dock inte kommit så långt att man ser de vanliga grupperingarna som alltid kommer när folk hittar varandra. De tre andra tjejerna hänger ihop ganska bra och jag har snackat ganska mkt med ngra av killarna. Så det ska nog bli bra. Imorn sätter vi igång med första mattetimmen, jag har köpt en linjal och ett rutigt kollegieblock men inte kommit så långt att jag fixat den där miniräknaren som ska ha vinkelenheten GON, vad nu än det är. ;P

Igår jobbade jag i antikvariatet, Ante var snäll och höll mig sällskap och det var en bra dag där. Åkte sedan ut till Charlies syster på kräftskiva och det var trevligt men väldigt kallt att sitta i partytält, så det blev att vi åkte hem vid 11-tiden. Jag hade införskaffat några alkoholfria öl som jag kunde dricka och de var helt okej.

Fick låna min styvbrors piano och den sista tiden har det blivit mkt spelande, tyvärr är jag inte lika bra som jag hade hoppats att jag skulle vara. Funderar faktiskt på om jag skulle ta och ge mig på ngn spela piano kvällskurs för jag gillar det riktigt riktigt mkt. Just nu håller jag på med låten Victors piano från Corpse bride och den är lite knepig.

Andra skolan avklarad och imorn är jag härligt nog ledig. Matteprovet igår gick sämre än väntat. Jag kunde verkligen ingenting. Jag har glömt allt med formler och ekvationer och det är möjligt att jag lyckades skrapa ihop 4 rätt (om jag har tur!) av 32 frågor. Lovely!
Så nu vet jag ju vad jag ska ligga och plugga om kvällarna. Hejdå alla bra böcker och trevliga korsord, vi ses till jul.

IT-provet idag däremot gick mkt, mkt bättre. Jag tyckte det var väldigt lätt och tror jag fixade allt utom två grejor. Har inte jobbat mkt i excel innan men var inte så avancerat det vi hade prov på iaf. Om fem veckor är det IT-tenta så får hoppas det går lika bra. På något konstigt, spännande och förvånande vis är det faktiskt ganska kul att plugga igen. Iaf de här två dagarna. Plus att det känns bra att det är mkt praktiskt och inte att man ska läsa in 1500 sidor text och kunna det.;P
På torsdag och fredag ska vi ha teambuilding, det klassiska nu-ska-vi-lära-känna-varandra-grejset och det kan också bli kul. Vi är fem tjejer i klassen och 15 killar, tror det är första utbildningen jag går där det är fler killar, men sen är det ju också den första tekniska utbildningen. =)

Så en ganska slapp vecka i skolan med antikvariatet och kräftskiva på lördag, trevligt. Nästa vecka kör vi igång med matte, IT, kartografi och geodesi och det ska bli intressant, framförallt eftersom jag inte riktigt vet vad det är ännu. ;P

I onsdags åkte jag och Ante ner till mamma och Ola i en stuga/lägenhet i Ingelstorp som ligger på Österlen. Mamma hade hyrt den för en veckas semester och jag och Ante fick också komma och vara där. Skönt med lite semester efter att jobbet tagit slut och skolan strax ska börja. Jag trodde faktiskt inte att semester på landet i Sverige skulle vara så skönt. Vi var runt väldigt mkt, gick i Ystad och Simrishamn, tittade på Ales stenar och Stenshuvud. Allt som allt var det ett par jättehärliga dagar med faktiskt förvånansvärt fint väder. Jag ska lägga upp lite bilder sen med när jag får ork.

Idag börjar skolan och det känns faktiskt ganska nervöst. Nervöst att man inte ska hitta rätt sal eller rätt hus för den delen. Men allra mest nervöst är att vi ska börja dagen med ett matteprov. Jag vet att det mest troligt bara är för att se hur alla ligger till och att det inte är något man får betyg på, men jag har inte räknat matte sen jag gick ur gymnasiet, DET känns läskigt. Dessutom ska vi ha ngn miniräknare som stöder vinkelenheten GON och det vet jag inte ens vad det är. Dock verkade man inte behöva miniräknare till idag, vilket är tur då jag inte har ngn. I vilket fall börjar det bli dags att hoppa ut kakpyjamsen och i lite snyggare kläder. Tåget går 12.04 och vi börjar 13, så känns som en bra tid. Ska bli så skönt att bara åka tåg i 25 minuter, till skillnad från när jag pluggade i Malmö och det tog 1 timme och 25 minuter.

Hmm, nåja, göra sig i ordning var det ju. Så, wish me luck, säger man väl?

Igår hade jag svårt att somna, var uppe till strax efter 1, fastnade i spelandet och när jag väl gick och la mig fastnade jag i min bok. När jag väl bestämde mig för att nu var det verkligen dags att sova så fick jag det vanliga ont i magen och gick ut och la mig på soffan. Somnade där någon gång vid 3-tiden och vaknade vid 9 av att Ante sjöng i duschen och katterna lekte tagen i vardagsrummet. Pallrade mig in i sovrummet och var precis på väg att somna om när det ringer på dörren. Ante var klar i duschen så han öppnade och där stod elektrikern som hade lovat att ringa innan han kom. Suck.

Vi har haft problem hemma med att lamporna i hallen och på andra ställen i lägenheten smäller hela tiden, hallamporna håller ungefär en månad och det börjar bli tröttsamt att byta dem. Elektrikern mätte lite ström här och var och sa att det var inte alls något fel. Utan vi hade dåliga glödlampor. Ante försökte säga att så kunde det ju inte vara, men jo så var det visst det, för hittade han inget fel så var det det som var fel. Funderade lite på om jag skulle pallra mig upp i kakpyjamasen och sömnrufsigt hår och fråga honom hur i hela fridens namn han får ihop det. Vi har bott i den här lägenheten i över två år. Varje månad får vi byta de två lamporna i hallen. På två år blir det 48 glödlampor. Vi har med andra ord lyckats köpa 48 dåliga glödlampor och monterat upp alla dem i hallen. Häpnadsväckande. Jag undrar om han har något speciellt glödlampsmärke som är bättre än alla andra, som vi skulle köpa istället för våra dåliga, dåliga glödlampor. Eller så är det så att han stuckit fingrarna i ett vägguttag för många gånger, vad vet jag?

Som sagt, imorn fyller jag år, missa inte detta viktiga datum. ;P

Jag HATAR getingar!

I måndes på jobb var vi ute och gick en promenad och getingjävlarna är hur aggressiva som helst, flög upp i ansiktet på en och gav sig verkligen inte heller. Jag snodde runt som en galning (värre än ungarna dessutom) men uppenbarligen luktade jag mkt gott ur getingsynpunkt. En av de jäklarna stack mig i handen och det såg faktiskt ut som om den hade hunnit sticka två gånger. Var väl en 15-20 år sen sist och kan meddela att det inte var mkt behagligare än vad jag hade trott. Svullnaden gick dock ner ganska snabbt och det slutade svida och sticka när jag la på en sockerbit (tack Sara!), men till och från igår hade jag förbaskat ont i hela getinghanden och allra värst i handleden. Det värkte som faan och hur jag än gjorde så slutade det inte. Idag har det känts bättre som tur är, men alltså, vafan gjorde det ont i handleden för? Har getingar någotslags gift som påverkar lederna runtomkring eller är det mina dåliga handleder som inte tål getingar? Tål att fundera på. Jag hoppas iaf att det dröjer en 15-20 till nästa gång jag blir stucken.

Jag och Ante har noga diskuterat det här med träning. Om att vi faktiskt borde börja träna. Vi diskuterar det så ofta att våra munnar blir jättetränade, men tyvärr inte mycket annat. Det hade varit mkt lättare om jag hade behövt träna för att gå ner i vikt, ska man gå ner i vikt finns det tusentals olika metoder, men jag väger knappt 55 kilo så det känns inte lämpligt att gå ner några av dem. Vad jag vill göra är att omfördela lite av huden/fettet som finns på magen och på höfterna (de mkt osexiga handtagen) och sätta det på brösten istället, men jag tror inte det är möjligt. Så därav börja träna för att få bort det. Friskis & svettis måste veta att alla nästan alla människor går upp i vikt under sommaren eftersom de igår skickade ut sin medlemstidning till oss. Eller så kan de helt enkelt läsa tankar. I vilket fall ska jag köpa ett 4.månaders kort där så fort jag fått mitt csn-kort, man får nämligen rabatt med det.

På fredag fyller jag 26 år, det är en mkt bra dag att ringa och säga grattis eller komma över och lämna presenter. Eller egentligen är lördagen bättre, alla som vill är välkomna då att äta eventuell överbliven smörgåstårta och dricka vin/öl/cider eller vad man nu vill dricka.

Ibland måste man kanske uppdatera.

Har varit mkt jobb och väldigt lite något annat de senaste veckorna. Jag är nu inne på sluttampen av de intensvia jobbandet och det är skönt. Idag jobbar jag mellan 10-14 och sen går jag på nästa tur 15-21.15, det är inget vidare. Men vad som är ännu värre, det är att imorn börjar jag 06.45 och jobbar till 16.00. Det är en lång dag. Plus att jag hatar så tidiga mornar då jag för magens skull får gå upp minst 1.5 timme innan det är dags att börja.

Nog om jobb, jag har varit hos tandläkaren med i veckan och det gick bra, inga hål men strikta order om tandtråd och flourtabletter varje dag.

Jag och Pernilla har varit på City Gross för att göra stor, billig storhandling. Det blir ju aldrig särskilt billigt egentligen när man handlar en massa, men jag antar att det blir billigare än att åka upp på maxi varenda dag efter jobb och handla middag. ;P Skriva matsedel är inte fel alls har vi kommit på här hemma.

Vi har möblerat om här hemma och städat och fixat nästan överallt så det ska bli lite mer trivsamt. När vi flyttade möblerna i vardagsrummet upptäckte vi att soffan och bokhyllan och alla tavlorna satt fast i tapeten? Eller ja, när vi flyttade soffan följde tapeten med och när vi flyttade bokhyllorna satt en del av den fast i väggen. Ringde våra nya hyresvärdar som bara skrattade åt oss, och skickade upp en målare. Han tyckte inte att det var ngn bra tapet, inte heller tyckte han att det var någon bra färg de hade målat över tapeten med, så har vi tur får vi snart ommålat här i ljusgrått, som jag vill ha.

Nu är det jobbdags!

Nu har jag börjat jobba igen och de senaste dagarna har jag känt mig som en zombie, fy tusan vad det har varit segt att komma igång trots att jag inte ens varit ledig en hel vecka.

I vilket fall så var vi på busfabriken i Hbg i måndags, vilket är ett ypperligt ställe att roa barn på. Barnet jag hade hand om behövde väldigt mkt passning och har svårt att sitta still mer än två minuter i sträck. Så när vårt gäng samlades för att äta lunch i ett av kalasrummen (ett kalasrum är precis vad det låter som, man åker till busfabriken när man har kalas, och så finns det speciella rum med t.ex. pirat- eller prinsesstema där alla barnen i lugn och ro kan sitta och äta) fick jag först mata honom, sen gå ut och leka med honom och vänta på att någon annan ur personalen kunde byta av mig så jag med fick äta. När det väl var min tur var alla andra klara, så jag sitter själv i kalasrummet och äter min kalla hamburgare när två flickor i 6-års åldern kommer för att gå på toaletten som ligger mitt emot.

Flicka 1: Oj, titta här är det rummet vi var i när Nils hade kalas.
Flicka 2: Ja, det är det med den läskiga piraten, vi går och tittar på den.
Flicka 1: Det är någon som har kalas där nu.
Och så får de syn på mig, som sitter ensam, bortsett från den läskiga piraten, och äter.
Flicka 1: Men... Var det ingen som ville komma på ditt kalas?
Jag: Eh...nej. Det var det inte.
Flicka 2: Stackars, stackars dig!

Minuterna senare hörde jag att de berättade för sin pappa om den stackars tanten som ingen ville gå på kalas hos. Pappan tyckte att de skulle lämna mig i fred.

Systersonen har fyllt fyra år, och det var en lycklig dag med massor av sjörövarpresenter och annat bra att ha som en liten kapten behöver.
Syster min hade gjort en riktig sjörrövartårta med!

Och eftersom det var ett riktigt sjörövarkalas blev det som väntat lite bråk. Alla vet ju att pirater inte alltid kan hålla ihop. Här möts Chuck Mallow (min mamma har verkligen en strålande fantasi ibland) och jag. Vem som vann och fick den slutgiltiga skatten är väl inte så svårt att lista ut för er skulle jag tro. Javisst, det var Kapten Mallow.

Å andra sidan var mitt stabila svärd gjort av någonslags gummi, så jag skyller på det. Kapten Mallows svärd var definitivt inte gjort av gummi, något som hennes pojkvän kan intyga, han fick nämligen en ordentlig smäll i sidan av det.

I söndags åkte jag och Ante hem till mamma för att hälsa på och för att bli bjudna på god middag. Mamma lagade utomordentliga goda kycklingfileér och vi fick välja vad vi skulle ha till. Eftersom min mamma är en väldigt nyttig mamma så serveras det inte ris hemma hos henne. Men vad är det här?

Jag kunde inte låta bli så jag rotade runt lite i min mammas skåp och vad hittade jag där?

Idag fyller min lilla äsklingspirat Anton fyra år! Tiden går så himla snabbt, tycker inte det var länge sen han var en liten röd fjällande fisk.

Förra veckan var vi på Johnstorps marknad ihop, det är lite tradition för mig, Ante och syster med barn att åka ihop. På marknader har de alla sorters häftiga pirat och rockgrejor och jag och Ante såg det som vår plikt att lära Anton alla de viktiga saker en kille kan behöva veta inför sin 4-års dag!

Det ska börjas i tid!

Egentligen hade jag tänkt lägga upp fler söta bilder på ungarna men eftersom vi inte fick med oss någon kamera utan Ante enbart har tagit bilder med mobilen så har jag kommit med på varenda bild av någon anledning.

Min mamma meddelade igår att hon tycker att mina inlägg här är deprimerande och tråkiga. Det enklaste hade ju varit om min mamma hade slutat läsa på sin dotters deprimerande sida och inte klagat, men jag antar att mammmor inte är sådana. Min mamma tycker att jag framställer livet som trist och tråkigt och som om jag är missnöjd med allt runt omkring mig. Och det stämmer ju faktiskt inte. Vecka 29 ska jag vara ledig i minst fem dagar och det ser jag framemot, då behöver jag ju inte kliva upp ur sängen överhuvudtaget och äta meningslös mat, gå till ett tråkigt jobb och vara social med massa jobbiga människor. Det ska bli såå härligt och jag längtar verkligen!

Skämt åtsido, nedanstående inlägg är till dig mamma.

Några har frågat vad det är jag ska plugga till hösten. Jag ska läsa en KY-utbildning som är på 2 år där man blir kart- och mättekniker. Det känns riktigt kul faktiskt och jag hoppas att jag kommer trivas och klara av det för nu är jag ju snart 26 år gammal, det känns som om man borde komma fram till vad man vill jobba med ganska snart. =)

I övrigt så har jag och Ante bestämt oss för att vi ska gifta oss. Vi har bokat kyrka och lokal att ha festen i och trots att det är 10 månader kvar pirrar det i magen av nervositet när jag tänker på det. Ante är bäst i världen och jag är fortfarande lika galen i honom så det känns fantastisk att vi ska gifta oss. Dessutom är min svärmor alldeles till sig av lycka då ett av hennes barn gifter sig i kyrkan. ;P

Vecka 29 har jag och Ante en hel vecka ledigt ihop och det är ungefär den enda ledigheten vi får denna sommaren. Jag har tagit på mig mkt jobb då jag vill kunna spara så mycket som möjligt innan skolan börjar, studielånet blir man inte precis rik på. Dessutom så kostar det ju en del att gifta sig. I slutet på augusti ska vi dock semestra ett par dagar med min mamma och hennes kille i en stuga nere vid Ystad. Det ska bli skönt att vila upp sig lite innan skolan börjar.

Annars är allt riktigt, riktigt bra. Nu när det är varmt och skönt ute har datorlusten sinat en del vilket leder till betydligt färre uppdateringar här.

För er som undrar förresten. Jo, jag ska börja plugga till hösten. Jag fick reda på i måndags att jag kom in. CSN har även strukit mig från deras inte-en-chans-i-helvetet-att-du-får-något-lån-lista så allting är ordnat.

Vi har fått nya grannar. De hade fest igår kväll. 23.45 spelade de fortfarande så hög musik och skrattade och skrek att det hördes som om de satt inne i vårt sovrum. Jag testade öronproppar, jag testade kudden över huvudet och jag testade lite hederligt svärande men nej, det gick inte att somna till det. Så blev det tyst vid 00.30 och jag kände mig lättad. Men oj, någon verkade inte följa med ut, för klockan 1.00 satte musiken igång igen, inte riktigt lika högt, nu var det mer som om de satt i rummet bredvid. Jag trodde jag skulle bli tokig. Så jag tog täcke och kudde och ramlade ut i soffan, där det lät lite mindre, stoppade in öronpropparna och lyckades somna strax innan 2.

Idag ringde min väckarklocka 05.45. Jag ska nämligen jobba idag med. Jag avskyr våra nya grannar. Därför ska jag vara en gnällig granne idag. När jag går till jobbet ska jag plinga på deras dörr upprepade gånger och sen ska jag sätta upp en elak liten töntlapp på anslagstavlan.

Jag har verkligen blivit en gammal kärring, när hände det här?

Så var det midsommar och man ska äta potatis, sill och dricka snaps. Men inte jag, jag ska nämligen jobba. Inte för att jag hade druckit snaps i vilket fall, det är mer en principsak. Dessutom ska jag jobba ensam ikväll, då ingen annan har behagat att ställa upp. Idag tycker jag inte alls om mitt jobb längre.

Jag satt och läste på aftonbladet om olika preventinmedel. Tydligen finns det en p-stav för män nu men marknaden för den går inte alls bra. Jag trodde först att det berodde på att män gillar den hederliga gamla kondomen ( eller ja det trodde jag väl egentligen inte) men när jag läste vidare kan jag liksom ana mig till varför ingen man vill använda den: "P-staven sätts in som ett implantat under huden och stoppar spermieproduktionen genom gulkroppshormon. Nackdelen är att lusten och erektionsförmågan avtar eller försvinner."

Inte konstigt att det fungerar bra som preventinmedel, mannen har varken lust eller får upp den. Trots allt, så finns det ju ingen metod som är så säker som avhållsamhet.

Igår var jag på möte med chefen och blivande arbetskompisar på mitt sommarjobb. Bland annat fick vi läsa vilka regler som gällde där och en av dem var att man inte får ta med sig barnen hem. Nejmen, får man inte ta med sig barnen hem när man jobbat klart? Och jag som tycker det är så spännande och engagerande med barn att det inte räcker de åtta timmar jag jobbar med dem, utan jag vill ta med dem hem sen och leka lite extra. Vilken besvikelse.

Barn är söta minsann. Har varit hemma hos min syster och syskonbarnen under kvällen. Elin är 5,5 år gammal och i mitt tycke en riktigt smart tjej. Efter vi har ätit så sitter hon i mitt knä och vi myser och pratar. Hon klappar mig på armen och magen och så klappar hon mig på brösten. Hon verkar bli lite förvånad och klämmer till om det ena. Så sätter hon sig upp, tittar på mig och säger: "Är du en tjej Melly?"

Ja, jag är faktiskt en tjej. Syns inte det?

Alltså, om jag visste vilket jävla jobb det var med blommor skulle jag inte skaffat några. Man måste ju vattna skiten varenda dag. Jag springer fram och tillbaka mellan köket och balkongen med mina litersmått. Faan, vad det är drygt.

Jag och Ante var hemma hos mamma i söndags. Mamma berättade att hon hade köpt en ny massagestav. Jag och Ante tittade lite förvånat på henne. Jaha, sa jag, var har du köpt den då? Åh, sa mamma, den köpte jag på loppis för bara 25 kronor.

Kartongen fanns kvar och den såg nästan inte alls använd ut.

Idag tänker jag lägga upp en helt normal bild. Jag och Ante har nämligen haft picknick på stranden och det var väldigt mysigt. Ante är så väldigt söt att picknicka med. Dessutom tänkte jag visa att vi inte bara gör märkliga saker som att frysa öl eller massera huvudet.

Mamma, se till att du sitter ner innan du läser detta.

I tisdags åkte jag och en jobbarkompis till Höganäs för att köpa blommor. Ja minsann, ni läste rätt, det står blommor. Jag tyckte det var på tiden att vi fick lite blommor i balkonglådan och efter förra årets flopp med att plantera frön i lådorna bestämde jag mig för att köpa färdigväxta. Eller vad det nu än kallas. Dyrt var det iaf, så övervintarar inte eländet så ska jag köpa plastblommor och sätta i lådorna till nästa år.

På väg hem från Höganäs körde vi på någon liten kringelikrok väg när vi möter en bil som frenetiskt blinkar med helljuset. Spanar framåt och visst står det en liten polis med sitt mätinstrument riktat mot mig. hade inte direkt koll på hatigheten på kringelikrok vägen, men låg i knappt 60 så jag saktade in lite till ifall det nu bara var 50. Polisen lägger dock ner sitt mätinstrument och börjar vinka in mig. Vad kuuuul tänkte jag, både parkeringsböter och fortkörningsböter på samma vecka. Oh joy, oh happiness. Fast jag hade tur, de ville bara göra en flygande besiktning eller vad det kallas. Och min lilla fina, söta, mysiga bil klarade naturligtvis av det galant. Polisen tyckte till och med att det var fina blommor vi hade köpt, hela bilen var ju full av blommor och säckar med planteringsjord. Trevlig man det där. Den resterande färden hem blev otroligt laglig. Jag till och med blinkade när jag körde in i rondellerna.

Åkte hem till min jobbarkompis och planterade blommorna i mina balkonglådor där och sen slängde jag in eländet i bilen och körde hem. Ärligt talat så suger det ordentligt att bära tre blomlådor uppför sex trappor. Man kan bara ta en blomlåda åt gången med, vilket innebär att jag sprang upp och ner för trapporna sex gånger. Jag hatar verkligen vår hisslösa lägenhet.

Jag tror att det här med bloggskrivande är såhär: Man måste känna för att skriva och det har jag inte gjort senaste tiden. I fredags var jag och Ante ute med två av mina jobbarkompisar för att dricka en öl och snacka lite. Vi hamnade på Torstens uteservering, vilket var trevligt, även om det inte är något ställe jag frekvent brukar besöka. Uppenbarligen beter mina jobbarkompisar och jag mig märkligt åt när vi är ute. Vi sjunger barnvisor och tecknar till dem. En man vid bordet bredvid tyckte synd om min sambo och tog med honom för lite man-to-man-talk. Något som inte direkt uppskattades av min sambo om jag ska vara ärlig. Det kanske faktiskt är så att min sambo uppskattar fnittriga tjejer som sjunger att de är en vanlig kanin och tecknar till. Mannen som släpade iväg min sambo var nog mest avis iofs, han sa flera gånger till Ante vilken tur han hade som satt med tre sådana snygga tjejer. Dessutom sa han att en av dem (jag) verkade riktigt tänd på Ante och att han nog skulle få till det där om han ville. Ante meddelade att vi hade varit tillsammans i över tre år, så han hoppades verkligen att han skulle få till det med mig.

Märkliga människor det finns ute, tur att man är så normal själv.

I tisdags i förra veckan skulle jag på möte i Helsingborg (jösses, med vuxenpoäng på den frasen!). Jag körde in där, och blev lite senare än vad jag trodde att jag skulle bli eftersom jag inte visste vart jag skulle vara och ville ha gott om tid på mig. I vilket fall så upptäckte jag när jag hade parkerat att jag inte fått med mig min plånbok. Jag rotade igenom handsfacket där plånboken låg sist jag såg den. Nehej. Så rotade jag igenom min väska och alla facken i den. Nehej. Jag kände igenom mina jackfickor. Nänä, inte där heller. Så gjorde jag om alltihop igen och letade även runt i bilen. Men ingenstans fanns min lilla plånbok. Ingen plånbok innebar i mitt fall inga pengar till parkering. Vilket, men tanke på vilken otrolig tur jag har, naturligtvis innebär parkeringsböter. Fanns inget att göra dock och jag ville inte bli sen så jag var tvungen att springa iväg till mitt möte. En timme senare när jag närmade mig min bil såg jag mycket riktigt att jag hade fått böter. Som tur är, var de "bara" på 300 spänn, men så jäkla trist iaf.

Det finns en liten sak jag undrar över bara. I rutan anteckningar står det: FOTON TAGNA. Varför har de tagit foto på min bil? Är det för att den är så fin, eller har de någonslags Most Wanted lista där på carpark AB? Min bil tycker iaf att det är spännande. Hon hoppas på att de har satt upp bilden på henne på väggen. Och att de tog bilden innan lappen sattes dit, den tycker hon nämligen inte är klädsam.

Jag inser fakta, de senaste veckorna har moder natur inte varit på min sida. Inte heller har den gode guden varit på min sida. Däremot har sjukdomarnas härskare varit vid min sida, alldeles för nära för att det ska vara behagligt faktiskt. När förkylningen gick över, då kom huvudvärken, och när huvudvärken gick över, ja då anlände magsjukan. Man brukar ju säga att man ska ta det bästa till sist och det måste han den onde verkligen ha tänkt på. Så nöjd han måste ha varit av att se mig springa på toaletten var tionde minut hela natten. Säkert gnuggade han händerna av njutning när han såg hur ont jag hade i magen och illamåendet som kom och gick. Han måste hoppat högt av lycka när jag vid 7-tiden på morgonen släpade mig upp till toan från soffan efter att ha fått ligga ner i en hel halvtimme och upptäckte att det inte alls var slut på eländet.

Vad ska han komma på nu? Bryta ett ben eller en arm på mig? Ge mig kroniskt nageltrång eller kanske en blindtarmsoperation? Jag väntar med spänning(egentligen väntar jag väl snarare med fasa eller förskräckelse, men spänning låter bättre).

Hmm, jag tror jag har haft mycket att göra. Först var jag sjuk och spenderade all min lediga tid med att tycka synd om mig själv, sen jobbade jag rakt av 4 dagar i sträck, dvs dag och natt och när väl det var över så hade jag huvudvärk tre dagar i rad. Så jag vill väl inte påstå att jag har varit mitt allra mest strålande jag.

I vilket fall vill jag dela med mig av en härlig bild.
Ante fick en ölmaskin i julklapp som han har varit mkt stolt och glad över. Tyvärr har vi inte köpt påfyllnings-öl-flask-grejs till den sen i julas så vi bestämde oss för att göra det till helgen, då en kompis skulle komma över och kolla på film med Ante medans jag jobbade. De skulle dricka en flaska rödvin och sen när jag kom hem skulle vi alla tre ta varsitt glas nytappad, kall, god öl. Ideén var strålande och vi inhandlade en 5-liters refill med Carlsberg Hof på systemet samma dag. Ante kom dock på att trots att ölmaskinen kyler ölen, så måste den vara kall innan man sätter i den, så egentligen ska den ligga i kylskåpet i 12 timmar innan man använder den. Det kunde ju inte Ante gå med på, kompisen skulle ju komma ikväll, det hinns inte med några 12 timmar i kylen inte, så han slängde in den i frysen istället. Jag åkte iväg och jobbade, kom hem, ville inte ha ngn öl utan satt vid datorn lite innan jag gick och la mig. På morgonen vaknar Ante och säger, faaan, ölen är i frysen. Och javisst, öl kan frysa rejält tydligen. 5 liter öl i en rund isbit. Hur tinar man det? Vi satte ut den på balkongen i en av solstolarna så den skulle smälta snabbt.

Det gjorde den dock inte. Ante gick och skakade den lite då, men tydligen smälter fryst öl inte i första taget. Någon öl blev det inte den kvällen.

En stor kram till min kära vän Daniel! Jag tror du behöver en just nu. =)

Ja, jag har varit sjuk och tyckt enormt synd om mig själv, så därför har jag inte varit här och uppdaterat med massa oväsentligt skit. Nu är jag iaf frisk så det kan hända att det kommer fler uppdateringar.

Trevlig valborg på er, själv ska jag jobba.

Vi har hittat mystiska lappar här hemma, som vi inte riktigt vet var de kommer ifrån. Den första lappen hittade jag på golvet i vardagsrummet. Jag trodde det var Antes, han har alltid massa märkliga lappar, kvitton, godispapper och annat skräp i sina fickor, och frågade honom om han skulle ha den kvar. Han hade dock aldrig sett den innan och vi funderade lite på vad det kunde vara för ngt men brydde oss inte så mkt och slängde den. Ett litet tag efter hittade jag den andra lappen, på bordet i vardagsrummet. Nu blev vi riktigt fundersamma. Vi vet inte varifrån de kommer eller vad det betyder.

Vad är tisdagsl. för ngt? Vad är det för siffor? Vad hände den 23 september 1993? Och vem är Elsa?

Någon som har en idé?

Jag har upptäckt ngt lustigt. Det senaste inlägget jag skrev har 53 personer läst. Nu kan det ju iofs vara så att någon har varit inne och glott på det ngn mer gång i väntan på en uppdatering men iaf. Jag tror inte att en ensam människa har plågat sig in här 53 gånger. Isåfall skulle man nog kunna kalla det för stalking och jag tror inte att mittlivsomjag är min stalker, även om det hade varit trevligt. I vilket fall är det bara hon som har varit rar nog att kommentera.

Dessutom hade jag fel, det är tydligen en hundtandsmönstrad tröja jag har på mig i inlägget nedan, vilket förklarar varför jag inte gillar den. Det är tydligen modernt. Usch.

Hittade nyss ett fotto från när jag och Ante var i scottland i somras. Dessa kläder jag har på mig är som jag fått i present av min mamma. Hon la ner mkt tid och kärlek på att hitta riktigt fina kläder till mig att ha på semestern.

Här har jag på mig en rutig blus (?) köpt på mitt favorit varuhus Ullared. Vad den kostade kan jag ju tyvärr inte svara på då den var en pressent. det lilla svarta rosettskärpet fick man tyvärr till och jag hade inget annat val än att knyta det. Det jag har på benen är ngnslags väldigt obekväm och ful byxkjol som tydligen skulle höra ihop med rutiga blusen, även den från Ullared alltså och nej, jag vet tyvärr inte vad den kostar.

Det sorgliga med den här modebloggen är, att jag tycker att det jag har på mig är fruktansvärt fult, tyvärr. De här kläderna är verkligen inte min stil. Jag vill inte se ut som ett schackbräde. Men, eftersom jag tycker det är enromt fult, måste det finnas massor med folk därute som bara älskar det, så enjoy!

Idag har onekligen varit en underhållande kväll. HV71 har tagit SM-guld i hockey, vilket de inte förjänade, Linköping skulle vunnit denna matchen om det inte varit för att även denna domaren hade ett sexuellt förhållande med Lance Ward eller Per Ledin och dömde bort Linköpings mål, IGEN! Men, ingen av er som läser här är intresserade av hockey, så varför skriva vidare om det?

Ikväll var jag ute med mina jobbarkompisar och bowlade. Jag spelade apdåligt, men vann en serie, vilket jag var nöjd med. Dessutom spelade jag med två av de trevligaste på jobb och vi hejade på varandra och dissade de andra, vilket jag gillar skarpt! Söta sambon kom ner och skulle hämta mig på bowlingen men eftersom jag druckit ett par öl var jag sugen på att följa med ut, så vi gick till telegrafen och tog en öl. Nina, söt som hon är, var snäll nog att skjutsa mig dit på hennes cykel. Jag fick plats i barnstolen hon hade på pakethållaren, vilket inte säger lite om vilken benig och platt rumpa jag har. Tyvärr, hade jag glömt kameran så jag kunde föreviga det. Allt som allt var det en mkt trevlig kväll och nu ser jag grymt mkt fram emot att gå och lägga mig!

Cattis undrade hur folk såg ut när de var 16 år. Jag började genast leta efter gamla bilder på mig. Om jag är 16 år här, det vet jag iofs inte säkert. Förhoppningsvis är jag lite yngre typ 13 år.

Och ja, det är en rosa Mimmi Pigg tröja jag har på mig, jag tyckte säkert den var jättesnygg. Min mamma brukar kalla den här bilden för: Vallie loves her work! All den där veden var det nämligen jag och mina systrar som skulle lava upp. Det kanske kan förklara det något förskräckta ansiktsuttryck jag har.

Idag var vi hemma hos mamma och bytte till sommardäck på min älskade lilla bil. Samtidigt hade vi tur att komma precis när middagen skulle serveras, vilket var fantastisk. Ännu bättre var att mamma hade köpt ngtslags energy massage instrument. Fråga mig inte vad den är bra för, men jag har aldrig haft så mkt gåshud i hela mitt liv. Inte heller har jag skrattat så mkt på länge som jag gjorde när Ante bestämde sig för att testa den:

Så, jag vet inte, kan det vara ngt man får energirik huvudmassage av, eller är den bara ett dåligt partytrick?

Jag har inte dedikerat något inlägg till mamma innan, så det är dags för det nu.

När jag var liten behövde jag mamma när jag hade slått mig, när mina systrar var precis så elaka som storasystrar ska vara eller när jag hade drömt en mardröm. Mamma fanns alltid där för att blåsa och plåstra om, skälla på elaka storasystrar (hehe) eller för att bädda ner mig i sängen och schasa bort alla spöken. Nu är jag snart 26 år och fortfarande behöver jag min mamma. Inte för att plåstra om mig, skälla på systrar eller för att vagga mig till sömns. Utan för all den uppmuntran, glädje, stöd och kärlek hon ger mig. När något positivt händer, ringer jag mamma, när jag är ledsen och nere ringer jag mamma. Hon finns alltid där, hon gläds med mig när jag lyckas med ngt och hon tröstar mig när jag är ledsen. Det finns ingen mamma i världen som är lika bra som min mamma.

Mamma, jag ÄLSKAR dig!