Vallie

För ett par dagar sedan ringde det i telefonen när jag stod och lagade mat:

Vallie: Hej, det är Vallie.
Banken: Ja hejsan, jag heter Annika blabla och ringer från Sparbanken Gripen.
V: Jaha, hej hej.
B: Jo, jag söker Anna Andersson?
V: Nej, det bor ingen här som heter så, du måste har ringt fel.
B: Nej, alltså, hon ska bo i din trappuppgång.
V: Ehh okej, men jo, det har nog flyttat in en A. Andersson här bredvid nyss.
B: Ja, det måste vara hon, har du hennes nummer?
V: Nää, jag har aldrig pratat med henne.
B: Du skulle inte kunna gå och ringa på hos henne? Det är inget farligt eller så, vi på banken vill bara prata med henne.
V: Ehh, visst.

Går ut i trappuppgången och plingar på dörren bredvid. Någon tjej kommer och öppnar.

V: Hej, heter du Anna?
A: Ja?
V: Jaha, banken vill prata med dig.

Jag langar över telefonen och går in till mig.

Alltså, banken behöver snacka med någon av sina kunder. Banken har inget nummer till kunden. Banken vet var kunden bor. Banken letar upp en granne som bor på samma address. Banken ringer grannen och ber den gå över till kunden och ringa på så banken kan få prata med sin kund. Vad missade jag egentligen? Och borde det inte klassificera mig som typ banksekreterare för någon timme eller så, och borde jag inte få betalt?

Dessutom brände jag vid maten jag lagade.